Ung Fri Galen

Spårvagns problem

Solen lyser in genom fönstret och Manda lägger upp benen på stolen framför sig och njuter. Då hon rycker till och kommer ihåg att ingen av hos har några spårvagnskort.

-Fast det är nog lugnt det brukar aldrig komma några kontrollvakter. Lägger hon till.

-Du menar sånna. Säger jag och pekar på en man och en kvinna i likadana blåa uniformer och kliver på spårvagnen.

-Ja! Vad ska vi göra?

-Ta det lugnt, jag sköter snacket så va bara tyst. Försökte jag lugna henne med. Dom var en bit ifrån oss nu och min hjärna jobbade förfulat för att komma på någon. Tillsist fick jag det i rättan tid när manen kom fram med sin apparat för att kola mitt kort.
Jag försökte inte för stå honom för att vinna tid.

-Ditt kort. Sa han med en härlig Göteborgsdialekt.

-Åh jaha! Jag började rota i min väska ett tag men gick sen över till fickorna för att leta. Jag trodde att han skulle tröttna och gå vidare men tydligen stod han kvar och väntade på mig.

-Va konstigt jag la ju den här någonstans. Han tänkte kolla Amanda medan men hon hade ju inte heller något kort så vi blir tagna på bargärning. Manen och kvinnan tog med oss vid nästa hållplats och ledde oss till ett kontorshus område.
När vi kommer in så sätter vi oss vid ett bord med fyra platser. Jag så hur Amanda blev rödare och rödare i ansiktet och hennes händer började skaka

-Så förklara, varför har ni inga kort och är ni på rymmen...? Kvinnan som tydligen heter Helen sneglade på våra väskor.

-Så här är det... Börjar jag men Amanda avbröt mig.

-Jo vi kom nyss från Stockholm med tåget och vi hade glömt bort att vi behövde kort så vi tänkte köpa det så fort som möjligt. Förklarade hon.

-Okej jag tror er men varför är ni på rymmen? Sa mannen som heter Lukas.

-Det sa vi inte! Sa jag snabbt till försvar.

-Okej men innan vi släpper er är det bra om vi får kontakta era föräldrar. Sa Lukas lugnt. Han reste sig upp för att ta några papper som låg på bordet bredvid. Helen gick också iväg för att göra något så nu var vi själva vid bordet.

-Manda min pappa kommer döda mig om dom får kontakt med honom. Sa jag men en osäker röst.

-Du har rätt, vi sticker. Vi märkte att Luka tittade åt andra hållet och långsamt reste vi på oss och tog i våra väskor och små sprang ut.

-Hallå vänta! Skriker han efter oss och vift med några papper i luften. Men vi fortsätter springa mot spårvagnen.
***
Efter ca 20 min resa är vi framme vid Kåltorp som det heter där vi ska bo. I Amandas fasters lägenhet, hon är i London för tillfället så det är lugnt. Vi kommer i lägenheten som inte är så stor men fin. Jag slänger mig på soffan och somnar nästan på en gång av allt som har hänt idag.