Jag kände hans närvaro, vilket fick mig att kolla runt i korridoren tills min blick möttes av ett par bakfulla ögon.
Han började att gå fram till mig. Shit. Vad ska jag göra, vad vill han, är mitt läppglans utanför(?!!!)
- Hej sa han självsäkert men jag kunde höra en gnutta oro bakom rösten.
- Hej svarade jag normalt medan jag kände hur min puls ökade.
- Jo du Sara.... Började han osäkert och la handen på nacken.
Igår...alltså jag kommer inte ihåg så mycket, men kommer ihåg att jag va med dig innan jag deckade. Så ville bara be om ursäkt om jag sa något olämpligt..
- Så du kommer inte ihåg någonting alls?? Frågade jag och tänkte på vår passionerade kyss.
- Nej... svarade han.
RIIIIIIIING
Det ringde in, jag skulle till västra delen av skolan medan han skulle till den östra delen.
- Aa men vi ses då??
- aa svarade jag innan jag började gå.
Jag kunde känna hur hans blick genomborrade mig medan jag gick iväg.
Koncentrationen var inte på topp under dagens lektioner.
Hur kunde han glömma?
Det var då det slog mig. Den där oron bakom blicken. Han hade inte glömt!
Jag gick ut ur lektionen för att konfrontera honom.
Han stod där med sina kompisar.
- Hej, kan jag få prata med dig en snabbis? Frågade jag.
- Ait svarade han kort.
- Du glömde inte.
- Vadå "du glömde inte?" Svarade han genast osäkert.
- Kyssen, the part där du sa att du är kär i mig. Visst glömde du inte?
Han började på meningar han inte avslutade. Han var speachless.
- J-jag....ehmm...asså...jag var full riktigt full.
- varför kysste du mig?
- Sara...jag måste gå...
Han gick och jag stod kvar. Som ett stort jävla frågetecken.
KAMU SEDANG MEMBACA
Kärlek existerar inte..eller?
Fiksi RemajaEnligt Sara är alla killar likadana. Hon tror inte att det finns någon bra kille som kan ge henne den kärlek hon behöver. Men allt förändras när hon träffar Leon. Hon blir mer och mer kär. Deras kärlek är som den hårdaste sten, och inget kan bryta d...
