Jag vaknade av att jag hade samma mardröm igen, vad kan det vara? Sjunde gången nu?.. Kommer jag någonsin slippa att se alla runt om mig dö?.. och jag är orsaken till det. Bara för att jag är halvt en voodoo docka.
Jag kollade på min mobil som låg på laddning bredvid mig "06.34" jag klev upp ur sängen och satte på mig mina kläder. En svart långärmade tröja med en grå t-shirt med ett ner vänt kors på, samt ett par svarta byxor med hål i och vita skor.
Jag kollade mig i spegel för en sista gång, mina ärr syns igenom håle på mina byxor, mina armar täckta av tyg som jag kände nudda min hud, det gjorde ont men jag är van vid det. Mitt hår vara risigt, kanske för att jag hade nyss vaknat, jag fixade mitt mörklila hår. Då jag var klar såg jag mig i ögonen, dom såg trötta ut som att jag inte hade sovit på flera dagar.
Jag gick ut ur mitt rum och knackade på Joes dörr "god morgon. Är du vaken?" frågade jag, jag hoppade att jag skulle få ett svar. Men som vanligt var det tyst... "antar att han inte är hemma... igen" sa jag för mig själv.
Jag brukar vara ensam under morgonen, och under dagen gång.. Har han glömt mig?. Jag kanske inte dyker upp i hans huvud? Jag kanske bara inte finns... kommer han sakna mig om jag vara borta?
Såna tankar kommer upp oftare och oftare nu för tiden och ibland kan jag inte hjälpa att lyssna på dom och hålla med..
Jag tog upp min telefon och kollade klockan igen "07.56" jag gick upp för trappan och gick till badrummet för att borsta tänderna, jag såg lika trött ut som jag gjorde innan. Jag skippade frukosten inte för att någon bryr sig om jag gjorde det eller inte.
Jag gick ut ur badrummet och till ytterdörren, gick ut och låste den... "dags för en till dag i skolan..." tänkte jag medans jag började gå.
Det var kallt, morgon kylan ligger fortfarande kvar. Det ser ut som att det kommer regna, eftersom det kommer in mörka moln på himmelen. Jag hoppas att det inte regnar, jag har inget paraply med mig.
Jag bor inte i den "finaste" delen av staden. Efter mamma och pappa dog har det bara varit jag och Joe, eller mer det var vad jag trodde. Men efter han började jobba mer och mer på sitt jobb, har han börjat vara hemma sällan. Med andra ord han har bara försvunnit ur mitt liv. Jag är ensam... han värkar inte bry sig om deras död heller...
Är jag ensam i att känna som att alla som jag bryr mig om försvinner?
Jag har knappt några vänner heller, eller mer varför ska jag ha vänner? Jag är inte "populär" eller nåt sådant. Inte för att det betyder något.
"08.00"
Jag har inte ens kommit till skolan än. Inte för att jag vill gå ditt heller, vara bland folk som inte ens tycker om mig. Varför ska jag gå ditt då? Utbildning? Har aldrig tänkt på det. Vet inte ens vad jag vill bli eller vad min dröm är. "Ska man ha en? Borde man ha en?" det är sådana frågor som man ställer sig själv. Vissa kan svara på de, vissa kan inte göra det. Är det sorgligt?
"08.20"
jag satte mig på bussen som tar mig till skolan. Det var knappt någon på den, "antar att jag är sen då..." tänkte jag i mitt huvud. Det tar ca 10 till 15minuter att åka ditt. Det känns längre än vad det är, tiden går så långsamt, för långsamt. Är det för att jag är långsam?
Skolan är stor. Gjord av tegel med vita detaljer. Finns inte så mycket att säga om den. Det är en elit skolan, vet inte hur jag hamnade här dok.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt om den är kort 😅
