Mobbning till döden ~Tfc

Kapitel 2

Har hänt innan:
Jag tog tre djupa andetag och satte mig på räcket och var beredd på att hoppa.

~Skylinn's pov~

"Vad gör du" sa någon bakom mig.

"Vad fan ser det ut som" sa jag argt men vände mig inte om utan kollade ut över tågrälsen.

Killen bakom mig som jag visste var en kille på rösten gick fram till mig och tog tag i min arm.

"Jag menar allvar. Vad fan håller du på med" sa killen allvarligt.

"Du kan inte hindra mej till att göra det" svarade jag frustrerat och drog bort min arm.

Killen suckade djupt och drog upp sin mobil. Han skrev snabbt ett meddelande eller något innan han la ner den igen och kollade allvarligt in i mina ögon.

"Snälla jag ber dig, gör det inte" viskade nästan killen som jag inte visste namnet på. Några tårar hade börjat bildas i hans ögon.

Jag hoppade snabbt ner från räcket och kollade ner på mina armar. I den stunden insåg jag att jag bara stod i t-shirt och blottare mina armar fulla av ärr för killen. Han kollade storögt på armarna och nu bildades fler tårar i hans ögon.

"Varför?" Frågade han ledsamt och skulle precis gå fram och krama mig när jag höjde handen och placerade ett slag på hans kind.

Jag själv chockades av vad jag gjort och satte handen framför munnen. Jag skulle precis springa iväg när killen stannade mig genom att ta tag i armen.

"Även om du inte känner mig och hatar mig vill jag att du ska ha den här." Sa han och räckte fram en liten lapp med ett osäkert leende på läpparna.

Sakta och osäkert tog jag imot lappen och la den i bakfickan på mina vita jeans. Ett litet leende spred sig på läpparna innan jag lämnade honom och började gå hemåt. Jag tog upp lappen jag fått av killen. På den stod ett nummer, förmodligen hans. Det stod även kram Felix Sandman.

Det tog inte så jättelång tid hem, kanske 10 minuter. När jag väl var hemma slängde jag av mig mina vita converse. Ett lågt skrik hördes från källaren och jag sprang snabbt ner. Mina ögon tårades då jag såg min älskade syster få ett hårt rapp med piskan.

KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS DÅ DET BLIR MISSHANDEL. NI KAN BÖRJA LÄSA IGEN VID STOR TEXT. ♡

"Vad i helvete gör du?.." skrek jag argt mot mamma medans mina tårar började rinna hejdlöst nerför kinderna.

"Gå upp." Sa mamma irriterat mot Hope. Hope gjorde som mamma sa och sprang upp för trappan och låste in sig på rummet.

Mamma tryckte upp mig mot väggen och slet av mig min tröja.. Hon tog fram en kniv och började leka med den på min kropp. Snart kände jag något kallt mot min hud. Blod. Jag skrek av smärta och grät hejdlöst.

När hon var färdig gav hon mig en varnande blick innan hon gick upp. Det var ganska svårt att inte se vad hon skrivit på min rygg då väggarna var fulla av speglar. "HORA" stod med kantiga bokstäver. Jag tog på mig min tröja och gick med skakiga steg upp till rummet.

När jag kom in i rummet kom Hope fram och gav mig försiktigt en kram då hon visste att jag hade hela kroppen fulla med sår och ärr. Hon grät.

NI SOM HOPPADE ÖVER FÖRUT KAN BÖRJA LÄSA HÄR! ♡

"Ehm, Hope?" Sa jag tveksamt. Hon tittade upp mot mig som att jag skulle fortsätta.

"Jag måste gå iväg en stund, är det okej?" Hon nickade "Lås in dig ordentligt och ta den här walk-i-talkin. Är det något pratar du med mig i den så kommer jag så fort som möjligt." Sa jag allvarligt och kramade om henne ordentligt innan jag så tyst som möjligt lämnade rummet och smög ut genom ytterdörren.

Jag började gå mot parken och ångrade mig att jag inte tagit en jacka då det började blåsa kraftigt. Jag var framme vid parken och började snabbt leta med blicken efter killen jag skulle träffa. Snart såg jag en svartklädd kille med uppdragen luva gå emot mig.

"Hur mycket ska du ha?" Frågade han uttråkat.

"50 gram" svarade jag så säkert som möjligt. "Och ett ciggpaket också."

"200 kr då" sa han och jag tog emot påsen med vita pulvret och ciggen. Jag gav han pengarna innan jag drog upp en cigg och en tändare. Jag satte den mellan läpparna och tände den. Sakta drog jag ett djupt bloss och blåste ut röken. Ett lugn spred sig i min kropp. Jag tog ett till och sedan ett till. Jag satt och smågrät och tog ett bloss då och då.

Plötsligt knackade någon mig på ryggen och jag hoppade säkert en meter upp i luften. Jag kollade bak och såg att det var kilen från tidigare vid bron. Hette han Felix?

"Lägg ner den där" nickade han mot cigaretten i handen.

"Varför?" Svarade jag drygt och tog ett bloss till.

Felix drog bort cigaretten och slängde ner den på marken.

"Jo för att en sån fin tjej som dig ska inte förstöra sitt liv." Svarade han halvt drygt tillbaka.

Jag fnös högt.. Ville han att jag skulle tro på det eller?. Jag hade kommit på vad ifrån jag kände igen honom. Han var med i det där superkända pojkbandet "The Fo". Säkerligen ville han bara hitta ett ligg som precis vilken annan kille som helst. Jag vaknade upp från mina tankar när en plötslig fråga kom.

"Varför är din tröja helt blodig?" Sa Felix upprört och drog snabbt upp min tröja. Han flämtade till när han såg min blodiga rygg och såren där det stod Hora var fruktansvärt djupa.

"Ddet äärr välll inntte ddu ssom gjorrtt ddet? Stammade han fram med gråten i halsen.

Jag skakade på huvudet och kollade ner i marken. Snart skulle väl frågan om vem som gjort det komma. Jag väntade men ingen fråga kom. Felix satt bara helt stum och grät.

~Felix's perspektiv~

Det fanns inga ord. Jag var helt stum, fick inte fram ett enda ord. Det enda jag fick fram var tårar i mängder. VEM, VEM hade gjort så här? När jag får reda på vem det är kommer det inte dröja länge förrän personen är totalt nedslagen. Min hjärna kokade av ilska och sorg just nu.

Jag böjde mig försiktigt fram och gav henne en kram. Reaktionen som jag trodde skulle komma, kom aldrig. Hon lät mig krama henne. Hon puttade inte bort mig som jag trodde hon skulle göra.
-
Här kommer kapitel 2 ♡ Hoppas ni gillar berättelsen. Har ni frågor om mig eller berättelsen eller bara vill snacka lite kan ni väl kika lovisa_tfc ♡ Kramiz// Lovisa ♡