Jag drar en tunn linje med eyelinern och gör en liten vinge. Det naturligt lockiga håret låter jag vara efter att ha dragigt igenom borsten några gånger.
"Men för i hällvete Natalie, skynda dig!" Hör jag Mikael skrika på andra sidan väggen.
Jag tar en sista blick i spegeln.
"Men ja!" Halv skriker jag tillbaka och slänger upp badrumsdörren.
Barfota tassar jag in på mitt rum och stänger dörren. Där inne sitter Mikael på min säng och sneglar på klockan.
"Vi missar bussen, den går.. Nu" Säger han och flinar.
"Gaah!" Stönar jag irriterat och stegar i underkläder fram till min vita garderob.
Som den gentleman Mikael är så tittar han oberört in i väggen.
"Hur ska vi komma till skolan då?" Frågar jag samtidigt som jag bläddrar bland galgarna efter någorlunda funktionella kläder.
"Du har en moppe?" Säger Mikael frågande.
"Men inget körkort." Fyller jag i medan jag sätter på mig en blå blus jag och Lucy köpt någon gång. Till det ett par mörkblå jeans
"Varför har du en moppe då?" Frågar han och flinar.
"Jag hade körkort. Men blev av med det" Svarar jag lite små surt.
"Men jag kan köra." Erbjuder sig han.
Jag suckar lättat. Han frågar inte varför jag blev av med körkortet. Då slipper jag berätta om mitt vittnande till mordet.
"Visst, låter bra" Mumlar jag och skiter fullständigt i att han kanske inte ens har körkort, eller kan köra.
Hallen är hystat liten, väggarna är, som i resten av huset, vitgrå. Den stora vita dubbeldörrarna är centrumet. På höger vägg sitter en träfärgad hylla med krokar.
Jag hänger mer min svartgrå jeansjacka från galgen och sätter på ett par svarta pumps.
Mikael drar på sig sin militärgröna jacka och svarta Vans.
Osäker sätter jag mig bakom honom på den svarta mopeden.
Hjälmen sitter nertryckt över huvudet och plattar till mitt hår. Toppen hjälmfrissa. Mikael fäller upp stödet och börjar köra, vilket han säkerligen har gjort förut. Jag håller mina armar i ett stadigt tag om hans midja.
Vädret är mulet och molnen ligger tungt över himmelen.
Den mesta snön har smällt men här och där finns det små högar kvar. Han kör hejvilt på den smala slitna asfalterade gatan.
Vi är snart framme och det är sista kurvan innan skolan. Det känns som om vi ska välta. Vilket vi inte gör, som tur är. Oskadda kör vi in på skolgården. Ett gäng står i kylan och röker. Deras blickar vänds mot platsen jag och Mikael precis parkerat.
Jag drar av mig hjälmen och skakar på huvudet så att håret kommer på plats. Mikael som inte hade någon hjälm låser fast moppen. Sida vid sida traskar vi i slasket mot dörren. Vi går förbi gänget, jag ser några igenkännbara ansikten. Abbe, Mackan och en tjej i tredje ring, som är svår att inte veta vem det är då hon gör allt för uppmärksamhet.
Jag ska precis öppna den tunga dörren när en gäll röst stoppar mig.
"Och VEM exakt tror du du är som hänger med Mikael?!" Säger tjejen.
Med en trött suck vänder jag mig om och tittar ointresserat på henne.
Hon står och putar med läpparna och har armarna i kors under brösten, vilket får dem att nästan nudda hakan. När hon ser mig rinner den trotsiga blicken av.
Alltså, jag skulle inte beskriva mig som populär. Men en viss respekt har folk för mig.
"Natalie.. Hej" Säger hon skamset och tittar mer i marken. Jag fnyser och kliver in i skolan med Mikael bakom mig. Vi får en hel del blickar.
"Är de ihop..?" Hör jag någon viska lite halv diskret.
Jag ler för mig själv.
Vi går upp för trapporna och mot skåpet. Skolan är hyfsat fräsch med tanke på åren den har bakom sig. De vita väggarna har dock klotter här och var.
På utsidan har N;et tagits bort så numera står det "Orrfjordsskolan" kul.
Jag fiskar upp nyckeln ur väskan och låser upp det lilla guld låset.
"Natalie!!!" Hör jag Lucy skrika och strax därefter hörs ljudet från ett par boots komma springande genom korridoren. Om inte alla redan kollar på mig gör de det definitivt nu. Innan jag hunnit säga ett ord är hennes armar runt mig.
"Krama tillbaka det här är stelt" Viskar hon små skrattande mot min halls.
"Kan inte du mosar mina armar" Skrattar jag fram.
"Upps" Säger hon och släpper mig. Ett stort leende finns på hennes rödmålande läppar. Det kan bara betyda en sak..
"Det är fest hos Mackan idag!" Säger hon exalterat.
Visste det.
"Vi går! Hemma hos mig efter skolan?" Frågat hon med om möjligt ännu ljusare röst.
"Okej!" Svarar jag lite lagom glatt. Fester hos Mackan brukar sluta med fulla ungdomar och poliser, men en liten distraktion skulle inte skada.
_____________________________________________
Hej! Vill bara tacka för alla fantastiska läsare!❤️
BẠN ĐANG ĐỌC
The Killer
Ma cà rồng(Svenska) Jag tittat henne i ögonen och tvingar henne att stå still. "Skrik inte" säger jag lågt. Den ljusa halsen är bar och jag kan ana den tunna blodådrorna under huden. Mina ögon börjar anta en rödaktig ton och tandköttet kliar när huggtänderna...
