Mitt Hjärta Är Ditt Hjärta

Kapitel 5 (Härliga Sommardagar)

Kapitel 5
Härliga sommardagar

Solen var stark, det var runt 28 grader och vinden var stilla. Johan och Lora var på väg ner till sjön. Loras hår svängde i vinden när Johan cyklade snabbt genom skogen. Hon njöt av den varma vinden och att ha honom nära. Hon kände hur luften blev lätt fuktig och de närmade sig sjön.

”Framme” Säger Johan och stannar cykeln. Han kliver av och Lora gör likadant.

Hon känner hur vinden tog tag i henne, Lora gick närmare vattnet. Hon tog av sig klänningen och lät den falla ner på marken. Det hon inte visste var att Johan följde varje liten rörelse hon gjorde. Han stod lutad mot ett träd och log. Han gör det ofta nuförtiden, le, det är det ända han gör när han med henne.

Hans ögon följde hennes kurvor, hur hennes midja var inte var som en barbie docka men ändå perfekt. Hur två gropar bildades i hennes svank, hon var så vacker.  Johan vet inte hur många gånger han har tänkt på det viset, men hon är verkligen vacker.

”Johan! Kom igen nu!” Ropar hon och han slits ut ur sin trans.

Hon ser på honom med ett stort leende, han tar av sig sin tröja och springer ner till henne i vattnet. Lora skrattar medan Johan lyfter upp henne och snurrar runt. Han släpper ner henne och hon lägger sina händer mot hans mage. Hon ler och Johan tar hennes händer.

Lora ser på honom, hur solen träffar hans solbrända hud och hans vältränade kropp gör henne svag.

”Johan?” Säger Lora och ser på honom. Hon går närmare och det skiljer bara någon centimeter från varandra.

”Ja?” Säger han och hans händer lägger sig på hennes midja.

”Det finns något jag vill göra” Säger hon och deras läppar rör nästan vid varandra.

Johan börjar andas hårdare och han känner hur nära hon är. Hon lutar sig framåt och hon kysser honom. Han stryker hennes fuktiga hud och kyssen blev mer intensiv. Han hade väntat så länge på det här och det är allt han ville ha. Det kändes bättre än vad han hade förestält sig.

”Du är så grymt underbar” Säger Johan och lutar sin panna mot Loras.

”Du med” Säger hon och kysser honom ännu en gång.

Han vill aldrig att det här ögonblicket ska ta slut och det vill inte Lora heller. Hon inser snart att hon gått lite snabbt fram men ångrar det inte.

”Vad det inte du som ville ta det sakta?” Säger Johan och skrattar till.

”Jo men jag kunde verkligen inte motstå dig” Säger hon och blinkar med ena ögat.

”Nu vet du hur jag har känt ett tag” Säger han och blinkar med ena ögat.

Lora slänger sig ner i vattnet och låter sig sjunka ner under ytan. Hon simmar iväg och hennes huvud dyker upp ovanför ytan och Johan ser på henne. Hur hon njuter av det ljumma vattnet och hur hennes kropp rör på sig under det. Han simmade efter henne, hon vänder sig mot honom och deras blickar möts.

”Du är så otroligt vacker” Erkänner Johan med ett stort leende på läpparna. Lora rodnar, ingen har kallat henne otroligt vacker innan.

Hon vet inte vad hon ska svara, Johan simmar fram till henne och han kysser henne. Det kändes som att hon skulle explodera, hon var glad och kände verkligen att det här var rätt.

”Det känns så rätt att vara med dig” Säger hon och Johan ser på henne.

”Jag känner likadant om dig” Säger han och ler.

De kysser varandra igen och fnissar efteråt. De känner hur luften börjar kallna ovanför dem.

”Vi kanske borde röra oss hemåt” Säger John och börjar simma upp mot stranden.

Lora nickade, hennes mage full utav fjärilar och hon kände sig fullbordad. Johan skulle äntligen bli hennes. Alla tankar kretsade runt honom och ingen annan. Hur har hon kunnat leva utan henne innan? Hur har hon kunnat vara med någon annan än honom? Han är hennes allt.

Senare den kvällen satt de i trädgården med Loras föräldrar, hennes mamma hade gjort en helt underbar potatiskompott med smak av persilja och grill, hennes pappa hade grillat upp kyckling med en helt egen marinad med smak av rökt och starka kryddor.
Det var det godaste Johan någonsin smakat, det ända han får hemma nu för tiden är potatismos och korv. Hans mamma är inte den bästa i köket och Johan har alltid klagat på henne. Mat är en av Johans passioner och han får aldrig köpa hem nya matingredienser p.ga. deras ”dåliga” ekonomi. Johan vet att hans mamma tjänar tillräckligt för att köpa hem mer än bara pulvermos, makaroner och falukorv. Detta har lätt till att Johan oftast ätit ute med kompisar som han inte ens gillar.

”Johan, smakade det gott?” Undrar Loras mamma med ett stort leende.

”Det var super” Säger han och ler tillbaka.

Lora tar hans hand, han kollar på henne och hon ler bara. Johan ser hur hennes kinder får en lätt nyans av rosa och han känner hur glad han blir av att ha henne i närheten. Hur hon gör honom helt varm och hur han börjar skaka när hon rör honom. Johan kan inte sluta tänka på deras kyss och hur jävla bra det kändes. Han vill bli hennes allt.

”Ska ni inte ut och gå en rund i kvarteret? Johan har säkert inte sett de vackra ängarna längre bort” Säger Loras pappa och hon nickar.

”Det kan vi väl göra” Säger Lora och stryker på Johans hand med baksidan av hennes tumme.

Han ser ner på deras händer och ler. Det Johan inte vet är att Loras pappa såg allt, deras blickar, deras leenden och deras rörelser. Han såg allt, Loras pappa.

”Men vi gör det” Säger Johan och ställer sig upp.

Lora ställer sig också upp och de går igenom huset och ut på framsidan. Han tar hennes hand och virkar ihop deras fingrar. De ler, kära som de är och kan inte ta händerna från varandra.

”Så du trivs här ute iallafall?” Undrar Lora medan deras kroppar stöter ihop med varandra när de gick.

”Ja det är klart jag gör” Säger han och kollar ner på henne.

”Men det trodde du aldrig va?”

”Ska jag vara ärlig så nej det gjorde jag inte, allt jag tänkte var att den här sommaren skulle gå åt helvete men du ändrade på det totalt” Säger han och Lora stannar till.

”Hur skulle jag kunna ändra på det?” Frågar hon och han skrattar. ”Vad?”

”Jag gillar dig som in i helvete Lora, såklart du skulle kunna ändra på det. Du är en helt underbar person och jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort utan dig” Säger han och Lora ser ner i marken med ett stort leende.

”Känner du verkligen så om mig?” Undrar hon osäkert och han går närmare henne.

Hon känner värmen från hans kropp och hon ryser när hans händer tar tag i henne. Lora smälter i hans närhet.

”Ja det gör jag” säger han och kysser hennes läppar mjukt.

”Jag känner exakt likadant om dig” säger hon och de tittar på varandra.

Johan ler och de fortsätter att gå. Den ljumma luften träffar deras bara hud och de känner hur vinden drar tag i dem. När de går stöter deras kroppar ihop med varandra och de känner hur deras kroppsvärme höjs. Efter fem minuter av tystnad stannar Johan till och Lora tittar på honom. De stannar framför en stor äng av högt gräs och blommor. Han ser på henne, hennes hår blåser i vinden och han tycker hon är det vackraste han någonsin har sett.

”Glöm det jag sa förut” Säger han och Loras leende försvinner från hennes läppar.

”Va?” Säger hon förvånat och Johan ler.

”Jag tror jag älskar dig” Säger han och hon ler igen.

Det är nog det bästa, att se Lora le och veta att det är på grund av honom. Att han får henne och le.

”Jag tror jag älskar dig också”