Det känns så sjukt egentligen, helt plötsligt har jag fått tillbaka intresset av wattpad igen? Och att läsa och skriva rent allmänt.
Men hej, det har hänt en del i mitt liv.
Blev vaccinerad i Mars, men måste fortfarande leva utifrån restriktionerna enligt mina föräldrar.
Ska på begravning på Fredag då min mormors kamp mot cancer tog slut för 3 veckor sedan. Det kommer bli så jävla jobbigt.
Jag var i Norge på besök och hälsade på mina släktingar, det var mysigt. Vi var ute på promenad och jag såg en så extremt snygg kille, wow säger jag bara. Han hade tatueringar över hela kroppen, för jävla vackra tatueringar.
och OMG VI FICK OS GULD I STAVHOPP precis. Mondo är helt sjuk. Omänsklig. Ser på dokumentären om honom nu. Ska sova hos morfar, för att hålla honom sällskap och så. Men det känns skumt att vara här själv, utan mormor.
Jag läste Ett krossat hjärta, skumbananer och killen på espresso house (tror jag skrev rätt nu titeln är ju så lång), i alla fall av Moabirb , aldrig varit så fast i en bok på länge.
ELLER jo, förresten, jag läste Där kräftorna sjunger också. Extremt bra bok måste jag säga, LÄS!
