Harry Styles sade en gång,
"How can you say young girls don't get it? They're our future - our future doctors, lawyers, mothers, presidents, they kind of keep the world going,"
och jag tycker det är så jävla vackert
'
Jag tänkte efter innan.
Tidigare idag kommenterade jag på någons wattpad-mind-bok idag att jag saknar gamla wattpad, men inte personen jag var då.
( passionsfrukt 's mindbok btw)
Har tänkt mycket på det jag skrev.
"Jag saknar inte personen jag var då"
betyder att man växt som person, helt enkelt.
Jag tycker att man egentligen inte ska hata på den man var, jag för 1 år sen är skälet till att jag är den jag är just nu liksom. Jag har kommit en bit på vägen. Det jag sa då kändes rätt i stunden, mina handlingar var något jag ville göra då, så jag får tänka på det men sedan gå vidare.
Man kan inte ärligt lära sig älska sig själv om man aldrig slutar älta den man en gång var.
och
Gällande ältande av det förflutna också, vill jag prata om hur de är att komma över ett breakup närmare bestämt. Jag och min förra kille gjorde slut och jag ska vara helt ärlig nu.
Helt brutalt ärlig.
Om ni någon gång är i behov att gå vidare efter t.ex ett breakup så är den första frågan ni ska ställa er själva: "har jag fortfarande förhoppningar?" Tänker jag: "att det fortfarande finns en chans. Jag kan vinna tillbaka honom sen. Jag ska bli en helt ny människa så vill han ha tillbaka mig."
Okej fuck det.
Utan förhoppningar är det helt ärligt rätt så enkelt att glömma, eller i alla fall gå vidare. Att gå och hoppas får en bara fäst, släng önsketankarna och gå vidare. Detta sade jag till mig själv efter en månad av "jag kan få tillbaka honom."
Det hjälper TRO MIG. Jag mår så jävla bra just nu, i alla fall i mig själv. Så bra som jag aldrig gjort tidigare. TRO MIG det går att gå vidare från en kille som inte förtjänar en. Lita på er själva och fortsätt leva, då har ni tagit er halvvägs.
