Fuck cancer

Rullstol

(Tovas perspektiv)
-efter operationen-
Jag vaknar och känner mig yr
Jag kollar mig runt i det vita rummet
Jag kollar på en stol bredvid mig där sitter Noa med ansiktet i händerna
-hej säger jag tyst han tittar upp på mig och kollar in i mina ögon
Hans ögon är alldeles glansiga
-hej säger han med gråt i halsen
-varför är jag här sa jag och kollade på honom
-du fick ett återfall,men dom har opererat dig så typ allt är bra nu sa han tyst
-vad är problemet da allt är ju bra nu,vi drar hem sa jag
-det finns ett problem sa han tyst
-vad sa jag ,jag kände hur rädd jag blev men försökte inte vissa det
-ditt ben sa han tyst
-vad är det med mitt ben sa jag och drog bort täcket
Det var då jag märkte det
Jag har bara ett ben
Jag började gråta
Noa försökte lungan mig men det gick inte
Jag började bara gråta mera
Helt plötsligt smälls dörren upp och där står en läkare
Jag försöker att sluta gråta men det går sådär
-bra du har vaknat sa läkaren
-du kan åka hem nu sa han sen
-okej sa jag tyst
Joel hjälpte mig och sätta mig i rullstolen bredvid sängen
Sen rullade han ut mig ur sjukhuset
----------
Åååå så synd
Vill någon att Joel ska komma in i bilden igen?
Skriv ja eller nej i kommentarerna