Den här dagen vackna jag inte av mig själv eller Sara utan av att mamma grätt högt och tydligt samtidigt som jag hörde min brors gälla skrik och två män som talade med varann eller med någon annan.Nej, tänkte jag sammtidigt som jag snabbt klädde på mig rustningen.Den var kall mot min bara kropp men det fanns ingen tid att sätta på sig mer klädder.Jag smög fram till dörren och kikade sakta ut genom nyckelhålet.Där var två män som höll i varsin av min lille brors smala små armar.Jag såg mors röd flammiga ansikte men jag såg inte far någon stans.När dom äntligen var på väg ner smög jag ut och följde sakta efter dom jag hörde hur dom skrata åt honom men till min lättnad bad dom honom att springa och hämta sin rustning.Jag gick upp några steg i trappan och väntade på honom.Först vart han rädd men jag han hindra honom från att skrika.
- Tyst, sa jag lungt, jag ska hjälpa dig.
Han nicka tyst och jag släppte handen som jag hätt runt hans mun för att få tyst på honom.
- Jag tänkte att jag skulle ta din plats i kriget, du vet hur mycket jag vill det och jag vet hur dålig du är på att slås, sa jag tyst och både jag och han börja fnisa tyst.
- Okej, sa han med sin lillebrors röst.
Jag gick ner för den gammla trappan nöjd med att planen gick som planerat.När jag kom ner tog dom varsin av mina armar och halv bar mig ut ur borgen.Jag vände bliken sakta mot borgen som var mitt hem.Vad skulle mamma göra när hon upptäckte att det var jag istället för min lille bror som var och slogs i kriget.Mer hann jag inte tänka fören dom beordrade mig att sadla och trännsa den svarta hästen.Det tog inte lång tid innan det var klart och jag satt upp i sadeln på den svarta hästen på väg bort från mitt hem och mitt gamla liv.
YOU ARE READING
Kvinnoriddaren
AdventureNär Adèle slutligen bestämmer sig för att bli en riddare måste hon trotsa många regler och sin far. Adèle hamnar i ett farligt äventyr med mycket spänning,sorg och tro.Bokens mening är att få fler att våga vara sig själva och att visa att flickor in...
