Alla började spring mot fotbollsplanen. Men jag gick bara för jag orkade inte med denna dagen allt vara kaos.
Jag kände igen mig från 4 när alltså när jag var 10 när mitt var kaos. Med vänner ens bästa kompis var inte längre det och allt annat men värst var det i sexan.
Jag gick och grät men det som var konstigaste var att ingen kom fram och frågade hur jag mådde det var som att jag var osynlig vilket man inte vill vara. Det var ingen brand men vi fick gå hem iallafall.
Jag skickade iväg sms till den där Anton
"
Hej vad gör du vill du ses har hänt en del i mitt liv så kan vi väl prata
Vera"
"sms från anton
Hej
du visst jag kan komma till dig vart bor du
Anton"
Nå blingade på dörren det var Anton han hade på sig en keps och jeans , tröja.
Hej , sa vi till varandra
Är du sugen på något , sa jag
vi har kakor och läsk om det går bra , sa jag
Vi gick upp på mitt rum och prata tills att han gick......
