När bussen hade stant så gick jag av. När jag kom ut så kände jag på en gång att det var något som inte stämde men vad? Men jag brude mig inte så mycket.
Jag började gå med lugna steg mot ingången. När jag kom fram och skulle pricic öppna dörrebän när från ingen stans den rycktes upp. Och fick den räckt in i ansiktet.
- Jag är så Larsen gick det bra: sa en bekant röst.
- ja jag tror det : sa jag men jag ljög.
När jag kollade upp så såg jag william.
-du! Sa jag med en arg röst.
-du:sa William
För er som inte känner William är det så att han och jag gick i samma klass från 1-5.
Och nu undrar ni säkert vad är det för fel med honom?
Han och hans jäng var alltid på mig varje dag så blev jag mobbad av dem och inknufad i skop.
-VAD GÖR DU HÄR :sa jag lite högre.
-Samma som du ska till skolan: svarade han med lugn röst.
-Menar du att du går i den här skolan nu?: sa jag med lite rädd röst.
-ja!: svarade han
Åååå nej tänkte jag jag som bytte skola bara för att slipa honom ochg så ska han börja i samma skola. Tänk om han kommer mobba mig här också?
- Du kan vara lugn vi går i alafal inte i samma klass!: sa Willjam lite lädsammt
- Vilken klass går du i? själv går jag i 6A: frågade jag honom. Jag såg på honom att han vara lite orolig.
- vi går i samma klass: svarade han med en pipig röst
- vaaaa: jag kan inte fatta det han som har mobbat mig i hela mit liv kommer nu gå i samma klass som jag.
-Vad är felet: sa han lite som om han var ledsen.
Det var inte han som mobbade mig det var hans falska vänner som mobbade mig. Han var den som alltid stor där och kollade på.
Och pricic när jag skulle svara så ringde klockan in så han och jag sprang till vårt klass rum
-där är ni : sa en kvinna pricic när vi kom in
- ni är sena men det finn pricic två platser där back : sa kvinnan som nog är våran lärare och pekade på ett bord.
- ledsen : sa vi i kör
Jag började gå med arga steg mot bordet.
Nu så måste jag sitta brevid honom. Kan det bli vare?
- så nu vill jag att ni kommer i hågg era platser för att så här ska ni sitta i framtiden: sa min lärare
- hej jag heter Josefin och är eran mentor: sa våran lärare
Jag trodde aldrig att den skulle ta slut.
- skulle du vilja ta en fika med mig :frågade William
Jag trodde inte mina öron frågade han mig eller? Jag tänkte efter och svarar
- OK
- bra! Jag bjuder: sa han nöjt
- OK! Men jag ska bara skika ett SMS till min mamma första
- OK
Till;mamma
Text: Tja mamma jag tar en sväng till caffet
När jag hade skrivit klar så började vi gå mött caffet ingen sa ett ord på vägen tills vi kom fram.
- vad ska du ha?; frågade han mig jag tänkte efter och bestämde mig för en mufins och och en varm choklad
-Jag tar en mufins och en varm choklad: sa jag litet blugt
-Ok! då tar jag som dig: sa han helt lugnt
-OK:sa jag
- 120 : sa kvinnan i kassan, pricic när jag skulle ta upp pengar ur plånboken så ropade William mig
- jag sa ju det jag betalar ; sa han och betalade för allt
- Tack : sa jag när vi hade gått och satt oss.
Jag skämde hur något tog mina händer, det kändes känt
Jag kollade upp och då kollade William på mig rakt i mina ögon.
Vi satt så säd och kollade i varandras ögon när jag kände ett par mjuka läppar tryckas mott mina.
Jag kollade upp på William som satt lite kenerad och kollade ner på sin talrik.
-Vad gjör du: sa jag lite upröt
- kom! så beretar jag : sa han och tog min hand
Jag gjorde som han sa och följde med.
- vart ska vi : sa jag litet upprört
- det får du se: sa han
Jag började bli rädd men han hällde fort farande i min hand.
- nu är vi framme : sa han
Jag kollade ut över en stor äng med rosa,röda,blåa blommor.
-kom: sa han och satte sig på en bänk.
Jag gick fram till honom och satte mig lite i från honom.
- så berätta nu: sa jag lite argt
Han började ta fram något som låg bakom honom.
Det var en gitar.
Han började sjunga så vackert om en tjej han älskade och vile berätta det för henne, men vågade aldrig tills nu.
-jag älskar dig : sa han med en så rädd röst och kysste mig.
Jag sa knappt något bara kollade på honom med stora ögon.
Hur kan han älska mig men har själv mobbat mig, hela mit liv.
-huuuur......: var det enda jag sa.
- jag har alltid älskat dig men visste aldrig hur jag skulle säga: svarade han med en ljus röst som nästan lät lite rädd.
