En stat av hemligheter (available in english)

Kap 2 Pennan

Väckarklockan ringde och jag steg upp. Mina fötter njöt av det varma mattgolvet som solen som sken in genom fönstret hade värmt upp. Jag ställde mig framför fönstret i solen och sträckte mig. Jag satte på mig mina jeans, en röd-rutig skjorta och satte upp mitt hår i en fläta. Sedan gick jag ner till köket där mamma stod och stekte pannkakor.
"God morgon mamma!" sa jag glatt.
"God morgon älskling! plockar du äggen idag?"
"Jajamensan" sa jag och tog den flätade träkorgen och trallade ut till hönsen.
När jag kom in till hönsen, kände jag den doften av stall och så började jag plocka ägg.
Tuppen började gala. Den gal om och om igen och jättehögt. Samtidigt sken solen in genom takfönstret och jag blev tvungen att blunda för att inte blända mig. Det blev mörkt i ögonlocket och jag öppnade mina ögon.

Jag var i mitt sovrum. Inte det i Mississippi, utan mitt nya i Kalifornien.
Det fortsatte att pipa och jag tittade åt sidan. Det var min väckarklocka. Tuppen som gal var min väckarklocka.
jag stängde av den. Allt blev tyst. Jag tittade mot fönstret och solen sken ute. Jag gick upp från sängen och satte mina fötter på det kalla trägolvet. Sedan tog jag på mig kläder till skolan, packade min väska och tog ner den till köket.
I köket stod mamma och hällde upp gröt i en skål.
"God morgon älskling" sa hon och gav mig gröten.
"God morgon" sa jag och satte mig på bardisken.
"Sov du gott?"
"Ja" svarade jag och kom och tänka på drömmen. "Jag drömde faktiskt om vårt hem i Mississippi"
"Du menar vårt gamla hem?" påpekade mamma. Hon saknar det också, men vill försöka att känna sig så hemma som möjligt här. Vi fick flytta pågrund av att pappas kontor flyttades hit.
"Ja, det ja" svarade jag. "Den började med att jag vaknade upp på morgonen i solsken och mattan som alltid var varm, du stod som alltid och gjorde pannkakor och jag gick ut och plockade ägg"
"Jaså" svarade mamma. Om jag hade fortsatt prata om Mississippi hade hon börjat sakna det för mycket, så jag slutade.
Det blev tyst. Jag smakade lite på gröten. Efter några sekunder kom en lite brännande effekt i halsen och min mun blev torr och sur. Den var alldeles för salt. Jag flämtade lite och tittade ner på det sörjiga giftet hon hade serverat mig.
"Tyckte du inte om det?" frågade mamma lite besviket.
"Jag är inte så sugen" svarade jag och plockade fram smörgåsar och bredde på pålägg och packade ned det i väskan.
"Jag tar med till skolan" sa jag och gick ut till hallen för att sätta på mig ytterkläder. Sedan gick jag ut genom dörren och möttes av solen som värmde. "Det här blir nog en bra dag" tänkte jag och gick till bussen.

När jag hade kommit till skolan, stod nästan alla utomhus på parkeringen eller satt på bänkar och lyssnade på musik.
Jag gick runt och tittade mig omkring efter Bekah eller Aubrey, men jag såg dem inte. Plötsligt petade någon på min axel och jag vände mig om. Det var dem, Bekah och Aubrey.
"Hej Braiden!" sa dem glatt.
"Hej"
"Vi kommer vara extra glada idag eftersom det är fint väder!" Sa Bekah och Aubrey och drog med mig till bänkarna lite längre bort. Där satte Aubrey på musik och Bekah tog av sig sin kofta, lutade sig bakåt och slöt ögonen för att sola.
"Dylan" sa Aubrey och Bekah spärrade upp ögonen. Han stod borta vid sin bil och pratade med några andra i hans klass.
"Även fast han är skolans populäraste och snyggaste kille, verkar han inte vara dryg. Han är faktiskt ganska mystisk av sig" sa Aubrey.
Jag tittade på Aubrey och sen på Dylan igen. Han log mot mig och hans smilgropar visade sig. Det var det finaste leendet.
Jag log lite försiktigt. Bekah hade tydligen öppnat sina ögon, för hon märkte att jag tittade på honom och log.
"Jag vet, man blir kär" sa hon och tittade på mig.
Jag slutade le och tittade på henne generat.
"Va, vad menar du?" frågade jag och lotsades verka ovetande.
"Du gillar honom. Fast vem gör inte?" sa hon och fnissade.
Jag tittade ner och sen på Dylan igen som fortfarande tittade på mig. Jag reste mig upp och undvek hans blick.
Sedan vände jag mig till Bekah och Aubrey.
"Jag fattar inte vad ni menar" sa jag med ett leende och gick in i skolhuset.

När jag precis skulle gå in i det tomma klassrummet, såg jag någon i ögonvrån. Jag tittade ditåt och såg Dylan.
Han stod vid sitt skåp och tittade på mig över axeln.
Hur kunde han komma dit så fort? Han var ju längst bort på parkeringen och hann kom till sitt skåp snabbare än mig.
Jag kikade undrande på honom, höjde ögonbrynen och gick in i klassrummet.
Jag satt och snurrade min penna tyst i ensamheten, sedan lät jag den snurra tills den stanna och fastnade med blicken på den. Efter en stund började den röra på sig. Jag hukade mig ner till bordet och tittade närmare på den medan den snabbare och snabbare snurrade. Jag fick en kall känsla i magen och huvudet började värka. Tillslut började jag vingla och föll bakåt, samtidigt slutade pennan att snurra. Elever började komma in genom dörren och jag fick trött resa mig.
Lektionen startade och jag började nervöst tänka på hur pennan kunde börja snurra så fort av sig själv. Va hände?
Jag tittade på pennan tills det såg ut som om den började snurra igen. Jag slog fort händerna över den och alla runt mig vände sina blickar på mig.
"Miss Kataroux, är allt som det ska?" frågade magistern.
"äh, ja, det är bra" sa jag tyst och tittade ner.
"Psst... Braiden" hörde jag Skyler bredvid mig viska. "du skakar"
Jag tittade på henne med stirrande ögon, trötta och undrande. "va?" viskade jag darrigt.
"Ditt ben" viskade hon och nickade med huvudet.
Jag tittade ner och såg mina ben stampa mot golvet. Det gick inte att stoppa. Jag tittade illamående och nervöst upp mot tavlan och sedan tillbaka på Skyler.
"Va händer?" frågade jag henne tyst.
"Du ser inte ut att må så bra" sa hon och suckade.
Jag ställde mig upp, tog min väska och gick mot dörren.
"Miss Kataroux, om du lämnar lektionen måste du säga till" sa Magistern.
"Jag ska hem" ropade jag tillbaka efter att jag gått ut från klassrummet.
Jag undvek allas blickar när jag snabbt traskade genom korridoren och gick ut. Sedan satt jag mig på trappan och andades in den friska luften. Jag tog upp min mobil och ringde mamma, så att hon kunde hämta mig.