Jag slår upp ögonen i ett ryck ur en dröm och lättas av att vara tillbaka till verkligheten. På senaste tiden har jag bara drömt mardrömmar, och de blir bara värre och värre. Vanligtvis brukar jag inte vara så värst lättskrämd eller rädd överhuvudtaget, men just mardrömmar om att bli jagad eller nästan dödad skrämmer mig något oerhört.
"Charlie, är du vaken?" frågar mamma på andra sidan dörren till mitt rum och jag rycker till.
"Ja, jag vaknade precis!" ropar jag tillbaka och hon öppnar försiktigt dörren och sticker in huvudet mellan dörröppningen.
"Jag åker bara och handlar. Elin är hemma så du vet," säger hon lugnt med sin mjuka röst och jag nickar försiktigt till svar innan hon stänger dörren lika långsamt som hon öppnade den.
Med ett svep är jag uppe ur sängen, och det tar inte lång tid för mig att dra på mig ett par mörkgråa mjukisbyxor och en svart t-shirt med ett vitt tryck på innan jag är ute i köket för att få i mig frukost. Frukost är det bästa jag vet, jag lagar alltid omelett eller något liknande på helgerna när jag har tid. Men i veckorna tar jag oftast bara något lätt, typ yoghurt och flingor.
Precis när jag har öppnat kylskåpet för att leta efter ägg hör jag fotsteg in i köket, och till min logiska gissning antar jag att det är Elin, min lillasyster. När jag olyckligtvis inte finner några ägg och drämmer igen kylskåpsdörren möter jag hennes nyfikna ögon där hon sitter på en barstolsliknande pall vid köksön.
"Vad är det?" frågar jag efter par tysta sekunder och ett lurigt leende visar sig snart på hennes läppar.
"Du vet väl att mamma har hittat en ny kille va?" säger hon och jag himlar med ögonen. Jag är inte ens förvånad längre.
"Säg något jag inte vet," svarar jag ironiskt och inväntar en minst lika ironisk respons från hennes håll.
"Du vet inte att han har en son," säger hon och jag höjer på ögonbrynen lite. Hela grejen med att mamma skaffar killar gång på gång gör mig väldigt trött så faktumet att mannen hon har träffat den här gången har en son gör mig bara ännu mer trött.
"Whatever," säger jag bara med en suck och kliar mig i hårbotten med vad jag ska äta till frukost i tankarna. När jag påminns om att mamma är och handlar slår jag mig själv mentalt i pannan. Bara att vänta på att hon kommer hem då.
"Dessutom tvivlar jag på att hon är och handlar..." fortsätter Elin som att hon precis läst mina tankar och en suck lämnar mina läppar ännu en gång. Jag vänder mig mot henne och möter hennes trötta blick.
"Skämtar du?" frågar jag och hon ruskar på huvudet tillsvars.
"Hon handlade i förrgår," svarar hon och en rynka bildas mellan mina ögonbryn. Jag ger ifrån mig ett gnällande stön och slår handen i bordet.
"Alltså mamma är helt otrolig?" säger jag och Elin nickar skeptiskt. Jag tror att hon egentligen håller med mig till hundra procent, bara att hon inte vågar erkänna det. Men hon är tio år, hon har nog inte riktigt förstått innebörden av att vara förälder än. Det mesta som finner sig i hennes huvud är lek och skoj, kompisar, pussar med killar i skolan och ännu mer lek och skoj. Jag saknar att vara tio. Det var verkligen en härlig tid i livet. Tanken av att det var sju år sen jag var tio får mitt hjärta att sjunka lite. Mer hinner jag inte tänka på det innan jag impulsivt börjar rota i mammas plånbok som hon måste ha "glömt" innan hon åkte till affären och tar fram två hundralappar. Ett lurigt leende spricker upp på mina läppar och jag vänder mig snabbt mot Elin igen.
"Följer du med till affären?" frågar jag och viftar med hundralapparna framför henne.
__________
Såjaaaaa, en ny novell med ny handling och nya karaktärer. Jag skrev prologen och det här kapitlet på typ tio minuter lol aja hoppas ni kmr gilla denna novell xx
YOU ARE READING
vi två, 17 år. | f.s
Fanfiction"så, hur är han?" "han är väl okej" "erkänn, du gillar honom" "....." copyright; @ kitkatwalker, 2015