vi två, 17 år. | f.s

Tre

Nästa dag

"Åh jag känner mig så töntig som skriver dagbok. Men det är det enda sättet för mig att verkligen få ut orden och ilskan som jag ständigt håller inom mig när ingen som jag kan prata med finns till hands.
Hur som helst har mamma gått och blivit jättekonstig. Hon fullständigt skiter i mig och Elin. Okej kanske inte bokstavligen. Men hon håller hemligheter för oss, smyger ut och äcklar sig med nån snubbe. Jag känner verkligen inte igen henne längre. Förut kunde både jag och Elin prata med henne om aaaaallltttt, vi tre var som bästisar med hemligheter. Men nu har mamma förstört allt. Jag blir så satans besviken."

Jag sitter tyst i några minuter och funderar på vad jag kan skriva mer, men när jag till slut gett upp släpper jag taget om bläckpennan och går istället till badrummet för att ta en dusch. Om ungefär två timmar ska jag möta Linnea och ta sällskap till festen så jag måste vara fräsch. Jag tvålar in kroppen och håret och sköljer av mig noga och det hela tar ungefär fem minuter innan jag är klar och återvänder till rummet.

Direkt när jag får syn på dagboken som ligger öppnad vid fotändan av min säng börjar jag fundera på om det verkligen var där den låg när jag gick för att duscha. När jag inser att det absolut inte var fallet så känner jag hur ilskan och förvåningen sköljer över mig. Min puls blir lite högre och jag rusar genast ut till vardagsrummet, med dagboken i min hand, där mamma sitter och kollar på TV och jag stannar upp mitt framför henne.

"Vad fan tror du att du håller på med?" frågar jag rasande med ett högt tonläge och blänger på mamma med min värsta mördarblick.

"Va?" säger hon och ryggar nästan tillbaka lite av rädsla när jag tar ett steg närmre henne och visar upp dagboken som jag håller i min vänstra hand.

"Först håller du hemligheter för mig och Elin, och sen läser du min dagbok?! Hur långt ska det här gå mamma?" frågar jag med en ännu högre röst och jag kommer på mig själv med att andas högre än vanligt.

"Jag förstår inte vad du snackar om," säger hon och rycker på axlarna samtidigt som hon undviker ögonkontakt med mig. Uppenbarligen skäms hon, och det gör hon rätt i. Bara för att hon är mamman i huset betyder det inte att hon har rätt till att bete sig som ett svin.

"Du förstår precis vad jag menar. När jag gick för att duscha lämnade jag min dagbok vid min kudde, och när jag kom tillbaka låg den vid fotändan?!"

"Varför skriker ni så mycket?" frågar Elin som hastigt och lustigt dykt upp bakom soffan som står med baksidan mot hallen bredvid Elins rum. Mamma ser på mig med en häpen blick efter att ha tittat mot Elins håll och mött hennes oroade ögon.

"Det kanske var Elin?" säger mamma och jag släpper på spännet jag har i axlarna. Jag stänger munnen som innan stått på vid gavel och jag känner hur nära jag är på att börja gråta av frustration och besvikelse.

"Wow, du är ju en sådan jävla mamma," säger jag bara och lämnar vardagsrummet innan jag återigen drämmer igen dörren som leder till mitt rum. Jag lägger min dagbok längst in i garderoben där jag tidigare har lagt den för säkerhetsskull och går sedan in på min mobil för att sätta igång hög musik för att slippa undan verkligheten utanför mitt rum för en timme.

____

"Hej snygging, redo att festa loss?" frågar Linnea med ett stort leende på läpparna när vi har mött varandra i en vänskaplig kram och jag drar undan lite hår från pannan.

"Jag är redo att supa bort faktumet att jag har en dryg mamma hemma som sitter och väntar på att äntligen få dra en till lögn för mig och min lillasyster," svarar jag och vi båda sätter oss på ett varsitt säte i tunnelbanan mot Gamla stan. Resan tar inte mer än fem minuter och under dessa minuter som vi sitter ensamma i vagnen så berättar jag om mammas märkliga beteende. Linnea håller med mig om att hon beter sig väldigt konstigt men peppar mig sedan med att det inte är långt kvar tills vi båda fyller arton och ska flytta hemifrån tillsammans. Det är inte förrän då som jag påminns om hur mycket Linnea verkligen betyder för mig, hon är en sådan bra vän.

Väl framme på festen dröjer det inte länge innan jag har tappat bort Linnea i det täta vimlet av folk. Jag sträcker lite på halsen och försöker förgäves få syn på hennes blonda hår då de flesta tjejer på den här festen har ungefär samma hårfärg som Linnea. Jag lyckas dock fiska åt mig ett glas med vodka på egen hand och betraktar sedan människorna på vardagsrumsgolvet som dansar för fullt till den höga musiken som dunkar mellan väggarna. Jag häller i mig några klunkar av den genomskinliga vätskan och börjar sedan traska iväg mot ett hörn där jag kan stå säker utan att riskera att bli mosad av de packade människorna som inte kan säga halv sju korrekt. Jag låter min blick svepa över rummet med tätt hoptrycka ungdomar som trycker sina kroppar mot varandra, och låter den stanna vid en kille som jag råkar känna igen ganska väl. Jag låter mina ögon leva sina egna liv när jag står och funderar på vart jag tidigare sett honom och är hundra procent säker på att jag inte känner killen, dock har jag definitivt sett honom nyligen. Jag knäpper lite med fingrarna medan jag tänker efter så intensivt som jag bara kan tänka mig, och jag jublar till när jag kan sätta en plats där jag träffat på honom. Hemköp. Tidigare idag. Det var han som bad mig om lösgodisskeden! Ett leende spricker upp på mina läppar och jag vänder återigen blicken mot honom, och till min förvåning möter jag hans gröna nyfikna ögon bara ett par meter ifrån mig.

_______

Vem tror ni att det är?!? JAG TROR DET ÄR TOMTEN