Lämnad ensam

En bästis på beställning, tack. Del 1

Lisa som är ett helt år äldre än mig undrade om jag och hon, vi, kunde ta ett bloss av varsin cigg. Jag hade precis vart in i kiosken och köpt ett pack till mamma, eftersom jag är där så ofta och gubben bakom disken vet att jag köper till mamma så är han okej med att jag köper. Skulle någon sprida det så skulle han kunna bli av med sin butik.

Jag sa;
Nej är du dum eller? Hon skakade på huvudet och svarade med en irriterad ton; Nej, men du verkar vara det. Du törs inte eller hur? Det är väl så det ligger till?  "Asså nja.." försökte jag men visste att det var ute. Så vi tog varsin cigg och gick mot det coola gänget. Dom hängde alltid i hörnet av parken och där stod allt från 9:or till 20 åriga grabbar och tjejer. Jag gick bara i 8:an och hade aldrig varit vid hörnet som det kallas. Lisa dock, hon gick i sjuan och var en självklar del av gänget så hon skulle väl dit. Jag stannade till, jag var osäker på vad jag skulle göra.

"Kommer du eller segis?"

Lisas röst var trött och det lät som om hon önska att jag kunde försvinna från jordens yta.

"Mm, kommer" mumlade jag och halv sprang ikapp henne.

Lisa är den ända som jag är med, annars är jag själv och gör ingenting. Livet skulle nog vara ännu sämre utan henne men ändå vill jag ha någon annan. En vän som bryr sig mer, vet att det låter typ bortskämt men jag menar det ändå. Vissa dagar ignorerar Lisa mig totalt och andra dagar så är hon med mig hela tiden.

När vi kom fram till coola hörnet så stod det för det mesta dels personer från våran skola där. Nu står jag här och det har kommit några fler killar från grännsskolan som ligger längre in mot stan.

Det är inte så kul att röka, jag försöker mest att inte hosta. Det smakar så illa att jag vill spy. Det känns inte direkt så tufft som jag alltid tyckt och trott att det är.

"Tja" ropar en av killarna, han håller om en brun hårig tjej. "Tjenare" ropar Lisa tillbaka. Jag känner mig som ett spöke där jag står, ingen ser mig eller bryr sig om mig.

"Jag och Amanda här tog oss varsin cigg. Vill ni ha, Amanda bjuder?" Säger Lisa med sin vanliga självsäkra röst. Hon kastar sitt vackra hår bakåt, hon har mörkbrunt hår och perfekt solbrun hy. Så brun och fin hy fick jag inte ens när jag var på Spanien i två hela veckor. Hon måste vara en av dom finaste i världen.

Jag däremot, folk säger ofta att jag är ful, men ennu oftare att jag är Basic. Jag har svart hår, blå ögon och är rätt så blek. Mina läppar är ganska små, vilket Lisa har kommenterat några gånger.

"Visst" säger några och Lisa tar upp mammas paket och delar ut cigg. När ingen ser kastar jag ciggen på marken. Jag hatar cigg! Och det coola gänget också!

Jag känner hur tårarna vill fram. Det är kallt och jag huttrar. Ända sen min bästa vän Virvla flyttade till norrut, vet inte vart. Så har jag varit ensam. Om man inte räknar med Lisa som på något sätt verkar gilla mig. Jag granskar henne där hon står, glad och nöjd med allt. Hur kan hennes liv vara så lätt? Min blick glider vidare på tjejerna och killarna som står här. Ingen verkar bry sig om mig. En av killarna är väldigt söt med blå klara ögon och ett blont hår i mittbena. Kläderna är det heller inget fel på.

"Jaha, Amanda sa du. Går inte hon i 4:an typ?"

Säger en av dom tuffaste killarna. Jag sänker blicken och känner en rodnad sprida sig över mina kinder.

"Nä, hon går i 8:an"svarar Lisa utan att se på mig.

Det känns som om alla andra i hela världen ser på mig. En liten barnunge som tror att hon är nått fast än hon inget är.

Lisa ser sig lite omkring och sen undrar hon, med ett överdrivet nonchalant tonfall

"Vart är Danne?"

Tre killar skrattar, dom måste också ha märkt det sättet som Lisa fråga på.

"Han kommer inte idag, heller."

Killen som svarar små flinar lite.

"Han är sick! You know?"

Lisa himlar med ögonen.

"Nån annan som saknas" frågar hon, jag skulle gissa att det är för att få bort fokus från henne och den där Danne.

"Asså.. Nicke" säger en av tjejerna och ler mot Lisa. "Jahaja, din PV inte sant?" Lisa ser undrande på tjejen och ler retsamt. "Jo, sen fredagen, du vet." Hon blickar med ena ögat och skrattar. "Oj, misstänkte lite det." Lisa flinar.

"Hur länge ska vi va här" frågar jag viskande av Lisa.

"En stund" svarar hon obrytt.

Jag ser upp och inser att en av tjejernas blick vilar på mig, det är inte direkt en vänskaplig blick. Tjejen som betraktar mig buffar till tjejen som verkar vara ihop med den där Nicke och viskar något till henne. Dom båda fnissar till och jag känner en klump växa i magen.

"Vad viskar ni om då?"

Det är tjejen som är ihop med Nicke som gör sig hörd. Hennes röst är retsam men Lisa verkar inte bry sig så mycket.

"Hon vill vara med på min fest senare, synd för henne att bara vissa är bjudna." Hon blinkar till tjejen.

Lisa är den personen som vill vara cool i killarnas ögon, och hon lyckas också. För att nå till sina mål tycker hon det är lättare att klättra på andra, så det är inte ovanligt att hon trycker ner mig på det här sättet.

Vera, tjejen som är tillsammans med Nicke ser på mig med förakt.

"Din mamma  undrar väl var hennes lilla gullunge är, du borde nog gå hem och se till så att vällingen inte har svalnat allt för mycket."

Hennes ord slår mig hårt. Även om jag har hört folk säga taskigare saker och hennes fraser faktiskt var rätt kassa. Men att hon säger det framför alla, det får mig att känna mig som en apa. Någon som alla ser ner på. Dessutom, om jag bara hade en mamma som ville ha hem mig.

Jag skrapar med foten i gruset och känner en klump i halsen. Tårarna vill fram men jag kan inte låta alla se, det skulle bevisa att jag är en barnrumpa.

"Gå och gråt hos mamma" säger Lisa och skrattar. Jag nickar och vänder mig om.

Jag vill springa men jag kan inte, min kropp är kall, det är som att jag går i trans. Min kropp går men jag är någon annanstans. Jag tänker på allt som hänt, cigarretterna, Lisas alla hårda ord och hur dum jag kände mig.