Louis sitter på bussen påväg till lägenheten, utanför regnar det och bladen på träden börjar tappa färg. Hösten är påväg, Louis älskar hösten mer än annat. Då vet han att julen snart är här, hans favorit tid på året.
Bussen stannar vid en liten väg, busshållplatsen håller på att falla ihop. Glaset är sprucket och bänken hänger på två lösa skruvar, det luktar alltid urin här också.
Snabbt försvinner Louis bort mot lägenhetsområdet, det finns bara gamla lägenheter här. Dem är vitmålade med algblomning på varenda balkong, paraboler hänger från balkongräcken. Han är förvånad att ingen har ramlat ner än och haft ihjäl någon.
När han kommer fram till lägenheten med den svarta dörren stannar han till, klumpen i magen växer. Louis vill inte vara här, absolut inte. Men han känner sig trygg på något sätt. Han får hjälp. Hjälp med sitt mående.
Han tar ett djupt andetag och börjar gå upp för trapporna, det är fem våningar upp. Det tar ett tag, kanske fem minuter innan han når dörren. Han läser namnet på dörren varje gång.
S. Cowell
Louis har nyckeln in så han knackar lätt på och öppnar dörren, en vägg av röklukt slår honom i ansiktet. Han vänjer sig aldrig.
" Du börjar komma hit ofta Louis " hör han ifrån vardagsrummet.
Louis skrattar lätt och svarar honom, " Det blir så ibland " han möter den gråhåriga gubben i soffan, på tv spelas det en gammal film från när han säkert var liten.
" Vad har hänt denna gången? " frågar Simon och tittar upp på den yngre killen, då kommer tårarna.
Louis sätter sig ner i soffan och berättar, om hur dåligt han mådde igår kväll. Bussen gick inte hit så han fick sova hemma, när han ville sova i Simons famn.
Simon är som en sorts vän som egentligen inte är en vän, utan mer en person som bara hjälper till när det behövs. Men det är inte som att Louis utnyttjar honom heller, Simon vill hjälpa till.
" Kan jag få ett piller? Du vet så jag mår bra " frågar Louis tillslut, han tittar ut på soffbordet. Det står sju olika flaskor med sprit, smärtstillande och en chipspåse.
" Asså jag vet inte Louis, det är egentligen inte bra för dig, det vet du " säger Simon med en suck. " du vet också vad jag vill ha för det " andedräkten fräter på Louis hud, undra när han borstade tänderna senast. Han vill inte veta det.
Louis hoppar närmare Simon, låter han lägga armen runt honom. Svett lukten tränger sig in i Louis näsa, men han tänker bort det.
" Bara något litet? Snälla " viskar Louis, han vet att Simon kommer vilja röra honom på ett sätt han själv inte vill. Men tanken av att bara få må bra i några timmar lockar honom.
" Va fan, okej då " säger han och reser sig upp hastigt, Louis faller ner i soffan men reser på sig och följer efter.
De båda går in i det lilla köket, Louis städade här för två dagar sedan och det är faktiskt fortfarande fint. Det är det minsta han kan göra för Simon, att hjälpa honom med lägenheten. Ibland får han gå och handla åt honom, men han vet då att Simon kommer hjälpa honom tillbaka.
I det lilla svarta medicinskåpet finns det olika typer av piller, än har han inte fått testa alla. Det får han inte.
Louis sätter sig på en av de vita stolarna och väntar, ute regnar det fortfarande. Bussen släpper av några barn vid busshållplatsen, de ser ut att vara åtta år. De kommer säkert från skolan.
Simon kommer fram med ett blått piller i handen, han har ett glas vatten i andra handen. När Louis är påväg att ta pillret ur Simons hand drar han till sig sin hand. Pekar på Louis med pekfingret.
" Du gör det jag vill sen " säger han tydligt, Louis har inget annat val än att säga ja. Han är för rädd att ens säga något annat än ja faktiskt.
När Louis svalt pillret går de in i sovrummet, pulsen ökar. Han är rädd, han vet exakt vad Simon vill. Även om de har legat några gånger nu blir han lika rädd varje gång, det gör lika ont varje gång. Men det är inget han pratar om.
" Men stå inte bara där, ta av dig kläderna " ryter Simon till plötsligt, Louis nickar och tar snabbt av sig kläderna.
Han är rädd att Simon kommer bli sur för han ej har blivit hård, men han är så rädd och kan inte tänka på något annat just nu.
Simon är däremot hård, det är han alltid. Hans intresse har alltid varit yngre killar, men enligt han själv är Louis den ända unga killen han varit med. Men det tror han inte på.
Louis lägger sig ner i sängen och särar lätt på sina ben, han märker att Simon inte är lika med som för fem minuter sedan. Han vet att han har problem med hjärtat sen innan, att det kan börja pulsera snabbt och att det gör ont. Inget mer vet han om.
" vi skiter i detta Louis, jag orkar inte " mumlar Simon, han går och lägger sig i sängen bredvid och nästan somnar direkt.
Louis sätter sig upp och börjar ta på sig kläderna igen, han är förvirrad nu. Kommer Simon be om mer nästa gång? Nu vill han dock bara hem. Han fick de han ville.
" Kolla på någon film eller något, vill du stanna över natten älskling? " frågar Simon, Louis ryser i hela kroppen av att höra ordet Älskling.
" Jag kan inte stanna över natten, men jag kan komma imorgon om du vill? " svarar Louis, han får ett mhm tillbaka bara.
Det är nu Louis känner av att pillret börjar att verka, hur ska han klara av att ta sig hem? Hans mamma vet om att han använder droger, men hon vet inte vem han får det ifrån.
