BLODSBAND - Skyddsänglar II

Kapitel 24

"Leah, Leah är du vaken?"

"Låt mig va, jag mår inte bra", säger jag och har ont precis överallt.

"Jag tror inte vi har så mycket tid, du måste lyssna på mig", säger rösten och drar mig upp till sittandes.

Jag är så trött, jag orkar inte göra något. Alla leder och minsta kroppsdel skriker av smärta. Jag orkar inte lyfta ögonlocken.

"Leah! Titta på mig!" säger han.

Sakta öppnar jag ögonen och ett ljust skimmer ligger som en dimma överallt omkring oss. Jag försöker fokusera men det tar tid. När han tar tag om mina kinder för att hålla mitt huvud stilla börjar blicken äntligen kunna fästa sig.

Men synen jag ser framför mig är ofattbar. Den är inte sann, jag drömmer fortfarande.
"Leah, det här är ingen dröm. Jag lovar", säger han som om han kunde läsa mina tankar.

Jo det är det visst, tänker jag.

"Nej det är det inte", svarar han mig.

Jag blir klarvaken. Han läste mina tankar. Han, han som sitter precis framför mig. Han vars händer jag nu kan känna på mina kinder. Han jag längtat efter att få prata med och se varje dag sedan han försvann.

"Casper?"

Han nickar.

"Hej syrran", säger han lugnt och ler.

Jag slänger mina armar om honom. Smärtan nyper mig överallt men jag struntar i det. Jag kramar min bror. Han kramar tillbaka och börjar skratta.

"Det är en jävla soppa du försatt dig själv i syrran. Men du måste lyssna på mig nu, som sagt jag tror inte vi har mycket tid."

"Men, men, Casper, du är här!"

"Nja jag är inte riktigt här. Jag tror att något hänt med en Skyddsängel i närheten som på något sätt skapat en kort skarv mellan liv och död. Jag finns men jag behöver din hjälp för att komma härifrån. Peter var den enda som jag kunde styra men även det gick fel. Du måste prata med den Förste. Hon kan hjälpa oss."

Jag skakar på huvudet.

"Vad menar du? Vem är den Förste? Vart är du då?"

"Den Förste Skyddsängeln. Sam har böcker som kan hjälpa dig. Men du måste skynda dig. Profetian är på väg att bli sann och om vi inte kan stoppa det så..."

"Leah?!" skriker någon en bit bort.

Jag tittar dit, sedan tillbaka på Casper som jag fortfarande inte kan förstå att han sitter framför mig.

"Vart är du? Är du i fara?", frågar jag.

"Jag har funnits här med dig hela tiden men du har inte kunnat se eller höra mig. Men jag kan komma tillbaka Leah. Förstår du vad jag säger? Prata med den Förste så kan jag komma tillbaka."

Han börjar bli suddig igen. Smärtan i kroppen kommer tillbaka och den skimrandes dimman börjar tunnas ut.

Casper lyfter sin hand mot min kind och klappar den. Jag kan fortfarande känna värmen från hans hand när han sakta försvinner bort.

"Leah", skriker Noah och jag hinner se hans oroliga blick innan jag svimmar av.