It's a GIRL thing || O.R.[paus]

~Kapitel 11

~ Mairas perspektiv ~

Jag sätter mig opp i sängen och kollar på min armbansklocka som är på nattbordet. Klockan är snart halv nio. Trevligt att få sova så länge. Nu ska jag direkt till killarna, eller snarare till Omar och hämta min mobil. Jag behöver verkligen kolla flödet på instagram som jag är så himla beroende av inte fattar jag ens själv hur jag har kunnat klara mig från igår kväll. Jag knäpper fast min klocka runt min handled på vänstra armen och stiger upp. Jag går fram till mitt fönster och drar upp min mörklila rullgardin. Direkt lyser några solstrålar in genom fönstret. Jag kisar ut och ser några människor redan vara ute med sina hundar. När jag har tittat klart och fått i mig lite solljus går jag till min garderob. Jag öppnar de vitmålade dörrarna och börjar rota kring mina kläder. Hmm, ... det finns aldrig något snyggt som man hittar på direkten. Efter ungefär femton minuter har jag på mig en spetsig vit tröja med trikvarts ärmar, korta jeans shorts, ett guldhalsband och lite mascara. Jag lägger upp håret i två slarviga flätor och så är jag färdig. Jag lägger ner mina mobil hörlurar och ett läppglans i min ljusblåa väska och så går jag ner mot köket.

"Gomorron mamma och pappa. Gomorron Jens."

"Gomorron. Och vart ska du då?" Frågar pappa och tittar upp på mig från sin tidning.

"Jag ska hämta min mobil. Jag lämnade den eller glömde den hos en kompis igår kväll." Säger jag, tar en banan i handen och är just påväg ut ur köket när Jens säger.

"Hej! Vänta. Jag kommer med. Vi kan köpa något på vägen. Och dessutom vill jag ut och gå."

"Vaah!? Nej! Jag kan gå själv. Det är pinsamt att ha med sin bror! Inte vill du heller att jag ska va med när du träffar dina kompisar!" Ropar jag surt tillbaka.

"Jo. Gå med Jens. Maria jag vill att du bara hämtar din mobil och så kommer du sedan direkt hem. På hemvägen kan ni köpa det här." Berättar mamma och ger mig en matlista.

"Är det här påriktigt hämd från igår mamma!?" Ropar jag frågande åt henne.

"Åhh! Bara ta lappen och gå!" Ropar hon och tittar inte ens åt mitt håll när hon säger det, sedan småspringer hon snabbt ut ur köket.

"Seriöst!!" Utropar jag och går och läggar på mina skor. Jag går ut på gården fort och sätter mig i en gammal barngunga som vi fortfarnde har på gården. Det tar några minuter men sedan är Jens ute.

"Nå? Var bor din kompis?" Frågar han plötsligt bakifrån och buffar mig ur gungan.

"Sluta! Du är så himla oshysst! Du får gå till butiken och jag går och hämtar min mobil!" Ropar jag åt honom, vinglar lite och går och buffar tillbaks.

"Nej! Hörde du inte vad mamma sa?! Vi går tillsammans. Och kan du inte bara försöka vara liiite snällare med mamma. Hon är ändå din mamma ju!"

"Det sa hon inte alls!!"

"Johodå!"

"Nej! Bara gå och köp den dumma maten nu!!" Ropar jag.

"Nej fatta, jag följer med!" Retas han ännu mer och jag ger upp.

Jag börjar gå fort framför honom i min joggnings takt och mitt i allt kommer han upp gåendes brevid mig.

"Såder brottom har du väl ändå inte va?" Säger han hårt och tar tag i min arm och saktar ner mig.

"Joo!" Surar jag och drar bort min arm ur hans hårda grepp och fortsätter att gå fort.

Ända vägen som jag kan till killarnas studio är rakt över stranden. Så vi går precis på samma sätt jag och Omar gick igår. Jag måste bara få Jens att stanna utanför när jag hämtar min mobil. Annars är ju allting förstört. Han bryr sig så himla mycket om vem jag är med. Han skulle säkert få panik om han skulle veta att jag hänger med fyra äldre killar. Tänker jag när jag går på den varma sanden som bränner in till min fot genom skorna.

'''

Efter en stund är vi framme vid studion.

"Vänta här. Jag hämtar min mobil och kommer tillbaka sen. Okej?" Frågar jag Jens.

"Hm! Okej då." Mumlar han och ställer sig surt vid ett träd och väntar när jag går in.

~ Omars perspektiv ~

Plötsligt hör jag att det plingar på dörren och jag springer dit för att öppna.

"Hej!" Säger en bekant tjej röst när jag ser henne.

"Hej Maria!" Svarar jag henne och gör en gest md handen att hon ska komma in.
"Eyyo! Heej!!" Ropar tre killar som jag ser att Maria blir glad av att se.

"Jo. Jag har ganska bråttom så kan jag få min mobil och gå sedan. Min bror Jens väntar utanför. Och jag vill verkligen inte att han får reda på vem ni är .." säger Maria och sätter sig mot oss alla på en köks stol.

"Är han?" Frågar jag direkt Maria slutar prata och så smyger jag upp till fönstret och ser Jens stå lutad mot ett träd.

"Jaa. Bara får jag min mobil nu? Annars kommer han säkert hit och letar efter mig." Säger hon och stiger hastigt upp.

"Aa. Vänta jag ska bara hämta den." Berättar jag och går.

"Maria! Varför måste du gå? Du lovade ju att vara med oss hela sommarn!?" Frågar Felix plötsligt.

"Jag vet. Förlåt. Men jag måste verkligen gå hem idag. ... " Svarar hon och går och tittar vart Omar lämnade ...

------------------------------------
OMG! OMG!! Över 1k reads, helt sjukt vad jag blir glad. Tack! Och förlåt att det inte ha kommit upp något kapitel på länge men jag försöker skriva så mycket jag hinner när jag har tid. Och jag vill göra långa kapitel. Var en ängel och Rösta
~ Miranda❤️