It's a GIRL thing || O.R.[paus]

~Kapitel 8

~ Marias perspektiv ~

Jag sätter mig ner bredvid Felix som nu spelar FIFA. Ogge sätter sig på andra sidan Felix och tar andra kontrollen.

"Killar! Låt Maria också spela! Vem vet hur bra hon e?!" ropar Oscar från köksbordet där han sitter och dricker kaffe.

"Okej, snart." säger Felix utan att ta blicken från spelet. Nördar ...

"Jag vill nog inte spela, det är inte riktigt min sak." säger jag och försöker le. "Förrästen, när är ni hemma ... Lixom hemma hemma?" frågar jag alla, när jag ser att Omar kommer in i rummet.

"Typ aldrig." svarar Ogge i sitt spelande.

"Ibland, när mamma vill ..." säger Felix.

Så sött.

"När jag inte är här." säger Oscar också.

"När ingen är här, då är jag hemma." svarar Omar tillsist.

"Okej. Jag tror nog jag måste gå hem nu." säger jag och stiger upp och går till dörren.

Jag tar på min hoodie och mina converse. Sedan tittar jag ännu snabbt genom rummet. Då ser jag att Oscar står och viskar något i Omars öra. Han ler. Ett vackert léende.

"Men Maria! Du har ju inte bestämmt dig än?! Vill du vara med oss över sommaren? Snälla?" frågar Felix och lägger ner sin spel kontroll och tittar på mig. Jag vänder ner blicken och säger sedan.

"Tjaa, jag har ... Jag har väl inget val." säger jag och lyter blicken till killarna och man kan se att de blir glada. "Fast jag vet inte hur jag ska göra med mina vänner ... De är Foooers och jag brukar alltid spendera sommarn med dem. Jag vet inte om jag vill ljuga för dem."

"Du måste! Du har ju inget val!" ropar Felix efter mig när jag går ut.

Jag stänger sakta dörren efter mig och går ner för trapporna utanför. Kvällsolen lyser ännu. Det är vackert att se. Jag tittar mig runt på deras gård. Inga Foooers här mer. Jag går ända ut på gatan när jag ser hur nära stranden deras studio är. Plötsligt pickar någon mig på armen och jag hoppar till.

"Hej." säger en välbekant röst.

Jag svänger mig runt och ser Omar. Han är faktiskt sötas av de ... Alla fyra.

"Hej! Du skräms." säger jag och känner att jag rodnar.

"Förlåt, det var inte meningen. Men jag tänkte att du kanske vill lära känna mig bättre, så jag kan följa dig hem." säger han.

"Walk with me.. will you? On the beach?" frågar jag på min engelska som nu är ganska okej.

"Yeah, ofc." säger han och vi börjar sakta gå mot stranden bredvid varann. Jag känner hans hand såå nära min, så jag blir lycklig.

När vi kommer ner till stranden tar jag av mina converse och håller i dom i ena handen istället. Omar går nu också barfota. Det är skönt att gå så i sanden som ännu är varm från solen.

"Så, berätta om dig själv, du vet säkert mer om mig än vad jag vet om dig." säger Omar.

"Jahaa ... Okej. Nåå ... Jag gillar att rita, mest fantasi. Det är liksom mitt hemilga jag. Om man kan säga så .." berättar jag och försöker lee.

"Aha, okej. Ogge ritar också. Berätta mer." säger han och tittar bort mot havet.

"Tjaa, jag har två bröder och tre bff:s fast det visste du väl redan. Jag älskar sommaren och att göra awkward saker. Det är liksom en del av livet att skämma ut sig." säger jag viker upp mina jeans så dom blir trekvarts.

Sedan går jag ner mot vattnet och fortsätter att gå i vattnet. Omar följer mig och sedan kommer han snabbt brevid. Jag tittar på honom och ser direkt att det är något speciellt med denna kille. Han är .. Allt. Plötsligt utan att jag vet ordet av det så blir jag blöt bakifrån.

"Neej! Omar!"

"Vaad, blev du lite blöt kanske!?" retas han.

Jag svänger mig mot honom och skvättar tillbaks vatten på honom.

"Ha, ha! Där fick du!" skrattar jag och han springer mot mig.

"Du kommer ångra att du gjorde sådär säger han och tittar på sina halvblöta kläder ... Wups.

"Kom och ta mig då! Fast du kommer Inte hinna ikapp mig!" ropar jag och börjar springa. Jag hör att han kommer springande i vattnet efter mig, det plaskar så bakom mig. Omar är ändå ganska snabb, tänker jag när han tar i min arm och stoppar mig.

"Nu är du fast." säger han och ler. Han släpper min arm och tittar mig i ögonen. "Kanske vi ska träffas imorgon?" frågar han.

"Aa, men jag måste nog gå nu." säger jag snabbt och springer iväg med skorna i handen.

~ Omars perspektiv ~

Jag ser hennes hår blåsa i vinden när hon springer. Hon är såå vacker.
Men vaah!? Nej! Hon tappade sin mobil!
Jag går fram de 15 meter där Marias mobil låg. ... Hon är redan för långt borta, så hon får den imorgon.
Berättar jag mig själv och börjar jogga hem igen, med Marias mobil i handen ...
---------------------------------------------------------------
Hoppas ni gillade Kapitel 9. Nu har jag inte så mycket annat att säga än ... Sry för att det tog länge till detta kapitlet!
Rösta&Läs&Kommentera
~Miranda