KAPITEL 9

102 2 0
                                    

Jag kolla mitt rufsiga hår och mina svullna ögon som var röda. Jag grät mig till sömns igår... varför har jag inget svar på men jag ville bara de var så skönt att sitta i sängen och gråta så de är nog varför jag har röda svullna ögon. Jag gick in i köket och åt min frukost och kolla instagram där jag såg att Felix har lagt upp en bild när han kollar ner i marken och ser lite ledsen och under bilden står de "I'm sad for a friend" Jag läste texten fler gånger innan jag förstod att han menar mig...
Jag sucka och stängde igen mobilen.

Nu tänker jag leva de livet, imon är de skola och jag ska till skolan och plugga. Mamma vill säkert att jag lever mitt liv och inte supa mig full alla dagar och inte på ett jobb.
Jag kolla på klockan som var 12:28 och tog en dusch och fixade i ordning mig.

Jag tog upp mobilen och bestämde mig för att jag skulle berätta allt för Felix... han får hata mig om han vill.
(SAMTAL)
Jag: Hej!
Felix: Hej..
Jag: kan du komma till mig?
Felix: "suck" okej
(SAMTAL AVSLUTAS)

Jag satte i hörlurarna i mobilen och satte på "lego house ~ Ed Sheeran".

FELIX PERSPEKTIV
Jag ställer mig framför Sofie's ytterdörr och plingar på men ingen öppnar. Jag rycker i handtaget och dörren öppnas jag kliver in i hallen och tar av mig mina skor. Min blick vandrar runt i lägenheten och bestämmer mig för att gå till hennes rum eller vad jag tror är hennes rum. Jag öppnar en vit dörr och går in och ser Sofie ligga på sängen med ett par hörlurar i öronen. Jag sätter mig på säng kanten och lägger min hand på hennes ben och hon rycker till. Jag skrattar lite tyst och ler men hennes min ser allvarlig ut.

SOFIE'S PERSPEKTIV
Jag tog ut hörlurarna från öronen och satta mig bredvid Felix på sängkanten.
Felix... sa jag lite tyst. Mm kom ut från Felix mun. Jag vet att du kommer hata mig men Alice min ända vän är inte min vän och min..mi...m..sa jag och där tog orden slut, Jag kände hur jag börja gråta floder och Felix gav mig en kram. En sån perfekt kram jag inte har fått på länge. Vi slutades krama och Felix sa trodde du att jag skulle lämna dig. Jag sa inget och kolla ner mot golvet. Felix tog upp mitt ansikte så så jag kolla på honom. Min..min...mamma är död... sa jag tyst. Felix sa inget och kolla i mina ögon och lutade sakta över mig och Felix gav mig en kyss som jag besvarade.
Nu tror jag att de vara Felix och jag.
Felix släppte kyssen och sa "Jag kommer aldrig lämna dig". Jag log försiktigt.

Resten av dagen spendera vi på att kolla på filmer och prata om lägenheten som jag inte kan bo i för att jag inte är myndig så jag skulle till Daff imon och fråga om jag fick bo hos honom.

FÖRLÅT FÖR DÅLIGT KAPITEL OCH TACK FÖR 600 LÄSARE HOPPAS NI GILLA DETTA KAPITEL OCH FÖLÅT OM DE HAR GÅTT SÅ SNABBT

Mitt livTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon