Dagarna efter mådde jag skit. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag saknade honom. Jag brydde mig inte om någonting. Jag försökte hålla humöret uppe inför mina föräldrar och vänner men tillslut gick det inte. Jag brydde mig inte om hur jag såg ut, jag sminkade mig inte, borstade inte håret, tog på mig mjukisbyxor och gick till skolan helt förkrossad.
"Jag kommer aldrig se honom igen" sa jag till Amanda (min andra kompis) och bröt ihop totalt. Jag satte mig på en bänk och torkade bort tårarna. Amanda satte sig ner och kramade om mig.
"Jodå, ni kommer träffas igen."
"Hurdå?! Jag har inte hans nummer eller något, och även om jag skulle ha det så skulle jag vara för blyg för att snacka med honom."
"Olivia jag lovar att han gillar dig, försök ta kontakt med honom."
"Ja, säkert..."
Hon tittade så att ingen hörde, och sen viskade hon:
"Jag har lovat att inte säga detta till någon, men jag klarar inte att se dig såhär... Han gillar dig, jag lovar. Adam, hans bästis, har sagt det."
Jag tittade på henne med en tveksam blick. Talar hon verkligen sanning? Amanda såg helt seriös ut, som att hon väntade på min reaktion. Jag förstod att det var äkta. Jag sken upp som en sol. Jag kände hur tårarna nästan kom och jag kramade henne hårt. Jag skakade av lycka. Sen sjönk jag ihop igen.
"Men det är ändå försent. Det var ett halvår sen. Mycket hinner ändras på så lång tid."
Amanda slog mig på armen.
"Ge dig, jag ska få ihop er, lovar!"
YOU ARE READING
mitt liv
RomanceNär killen som Olivia har gillat i fyra år plötsligt flyttar och börjar på en ny skola så får hon upp ögonen för någon ny, Josh. Killen som hon alltid har haft en liten crush på blir nu hennes stora kärlek. Men gillar han henne tillbaka...?
