Jag hatar dig!

Kapitel 4

Efter 2 månader

Fitta!
Hatar mitt fucking liv asså, har varit ensam i det här jävla huset med två jävla vakter i över 2 fucking månader.

Min så kallade "bästis" droppade mig bara för att bli fri, Gabriele vet jag inte ens vart han är, bryr mig inte ens.

Jag gör ju fan inget ändå, varje dag vaknar jag, äter frukost, tränar, sover. Det är vad jag gör varje dag, dom har ju inte ens någon nytta av mig.

Hatar allt och alla, har blivit mycket mer aggresiv i senaste tiden.

Gabriele hade kommit med en lapp till mig den dagen Matilda hade gått, där man såg hennes handstil och underskrif.. Jag hade mått så dåligt den dagen.. Min bästa vän, min bästis hade lämnat mig här helt ensam.

Men fuck henne, usch bara tanken av henne äcklar mig, jävla fitta.

~~~~~

Flera dagar har gått och jag har knappt ätit något, jag har nästan bara tränat sönder, sovit och inte pratat med en enda person i huset.

Jag har ingen aning om var Gabriele är och Anto som kommer in då och då är den enda personen jag ser och han pratar inte heller så mycket. Det jar börjat bli riktigt jobbigt att sitta i samma rum i flera timmar om dagen, jag orkar inte sitta inne längre.

Aila reser sig från sängen och går mot dörren, hon drar I handtaget som är låst och börjar banka på dörren.

"Släpp ut mig!"
"HALLÅ"
"JAG VET ATT DU ÄR VID DÖRREN ANTO, ÖPPNA BARA DÖRRJÄVELN. JAG ORKAR FAN INTE SITTA HÄR INNE MER, JAG VILL SE GABRIELE"

"NUUUU"

Dörren öppnas och jag backar ett steg bak, Anto står där och man ser hur trött han är.

"Lyssna Aila, jag vill inte behöva bli aggresiv så betee dig. Gå in i ditt rum och gör det du alltid gör, gå o måla lite fingrar nu"

"Nej, wtf asså vad tror ni seriöst? Att ni kan hålla mig inlåst hela fucking livet eller? Mår ni bra?"

Anto kollar bara på mig med en kall blick och presic när han går ut och ska stänga dörren så tar jag tag i handtaget och springer ut, Anto säger något på italienska och sedan börjar springa efter mig.

Jag springer ner för trapporna så fort jag kan och jag ser att en dörr är halvt öppen så jag springer in dit och låser dörren, det bästa med huset är att alla dörrar har lås inifrån, förutom mitt rum såklart..
Jag är helt andfådd och jag hör inte ens Anto längre, bakom mig hör jag något så jag vänder mig om och flämtar till.
Såklart sitter ingen mindre än Gabriele där.

"Ojojoj Morales, vad gör du här? Sugen på kuk eller?" Säger Gabriele med händerna i kors och med ett flin i läpparna

"Pff visst, inte din iallafall det kan du lita på"

Gabriele flinar igen men sedan kommer samma hårda blick tillbaka, han går upp från stolen och kommer mot mig

Han kommer så nära att våra kroppar nästan nuddar varandra.
Gabriele tar upp sin hand och smeker bort en hårstrå från mitt ansikte

Det känns som att tiden stannar när vi bara står där och kollar in i varandras ögon.

Jag harklar till och puttar till honom lite svagt.

Han lutar sig sedan bakåt mot sin skrivbord och lägger armarna i kors med ett flin på läpparna som alltid.

"Lyssna Gabriele, jag orkar inte sitta inne i det där jävla rummet mer. Släpp mig bara asså sluta va så fucking jobbig"