Emerentias tid

Kapitel 1

"Kära dagbok!
Jag har ingen aning om var jag är. Jag fattar inte hur jag kom hit eller om jag borde försöka ta mig här ifrån, men det kommer nog lösa sig snart. Snart kommer jag nog att minnas allt igen. Det borde bli bra till slut.
/Emerentia"

Det var det första jag skrev i min dagbok. Löjligt!
Jag slår ihop boken, ställer mig upp och sträcker på mig för att mjuka upp mina stela muskler.

Nu är jag van vid det där. Att vakna och inte veta när jag är. Ja! När jag är.
Det är samma sak varje gång.
1. Jag vet aldrig när jag är.
2. Jag har alltid olika kläder beroende när jag har hamnat.
3. Jag har alltid med mig min slitna dagbok, en bläckpenna med grönt bläck som aldrig verkar ta slut och ett gammalt fickur, i silver med märkliga, slingriga mönster på som man inte kan öppna. Det sitter en liten knapp där, men när jag trycker på den är det fortfarande lika stängt som det var innan. Jag hade inte väntat mig något annat, men det är ändå en tung besvikelse varje gång det inte funkar.

Jag anser mig själv vara någon slags resenär. Jag reser ju runt, jag vet bara inte varför eller vart jag är på väg. Också är det den lilla detaljen om hur jag reser.
Jag kommer inte ihåg någonting från innan jag var en så kallad "resenär". Ingenting. Jag kommer inte ihåg hur gammal jag är, om jag har en familj som saknar mig eller om jag verkligen heter Emerentia. Jag kallar bara mig själv för det eftersom att det står ingraverat på fickuret. Det är det närmsta ett riktigt namn jag kommer.
Dagboken, pennan och fickuret är min enda packning. Det är det som får plats i mina fickor. Jag kan inte ta med mig något annat. Om jag stoppar något extra i fickan ena dagen är det borta nästa. Om jag tappar eller slänger bort någon av mina tre ägodelar är det tillbaka nästa gång jag vaknar.

Jag tar upp fickuret ur fickan och studerar det som jag gjort så många gånger förut. Det är vackert med sitt mönster. En aning skrämmande av någon anledning. Som om det är farligt att hålla i det, men det är ändå vackert.
Jag har alltid tyckt att det ser ut som en massa små flätor som ligger kors och tvärs över varandra som sedan plattats till och bildar ett perfekt mönster. Mitt på framsidan av uret är det ett fyrkantigt område där det inte är något mönster. Där står det istället ''Emerentia'' med snirkliga bokstäver.
Jag undrar hela tiden vad det betyder. Om det är mitt namn eller om det betyder något. Kanske är det en ledtråd till hur man öppnar uret?

Jag står och funderar ett tag innan jag väcker mig själv igen, lägger ner fickuret och ser mig omkring.
"Ja, du..." säger jag till mig själv. "Var har du hamnat nu då...?"