Sista Dagen

Utfryst

Jag drog mig sedan bort ifrån honom och log lite smått, sedan så gick jag emot dörren för att bege mig ut ifrån rummet. Då jag skulle precis öppna dörren och märker att den var låst, jag vänder mig om och flinar.

Han stod en bit bort och skrattade lite åt mig, sedan gick han fram och lutade sig över mig för att låsa upp dörren med nyckeln. Mina kinder vart rosenröda och jag vägrade möta hanns blick.

Visst var det lite kul men det faktum av att jag försökte rusa ifrån han efter vår kyss var inte kul just i stunden, men i efterhand kan jag tycka att det var ganska fånigt av mig. ...Och lite otrevligt, men jag vart stressad så döm mig inte. 

Jag gick i alla fall sedan ut från rummet, och lämnade han kvar där inne. Sedan fortsatte jag vidare ut till dem långa korridorerna. Dem var tomma och inte en enda människa syddes till. Alla var förmodligen på lektionerna som jag också borde ha varit. Men istället för att gå på lektionen gick jag till tjejernas omklädningsrum. Där fick jag åtminstone vara själv, för dem enda som bytte om innan idrotten var dem trevliga tjejerna och dem brukade ha idrott senare på dagen.

Så det var skönt att kunna få fem sekunder och bara ha lugn och ro, och bara tänka på mina behov. Jag vet inte vad som var värst, att jag kysste fåntratten eller att Mr förgrep sig på mig. Många skulle förmodlig tycka jag är korkad som inte gilla fåntratten tidigare. Han var trotts allt den snällaste, smartaste och roligaste i killen. Däremot hade han inte alltid vart så trevlig mot mig.

I mellanstadiet var han ny och alla nya brukade ofta anses som mindre värda, men han var cool och tuff som inte jag var. Redan första dagen hade han redan tre tjejer som flöjde efter han och nästan hälften av killarna i klassen som ville hänga med honom. Jag däremot var bara en i mängde, ingen såg mig och ingen brydde sig om mig, ingen visste om jag var där ens, och det var ganska skönt att vara inget.

Men en dag mötte jag på fåntratten i korridoren och jag råkade stöta in i honom, hela hanns skolprojekt som han höll i gick sönder och jag fick jättedåligt samvete. Men det räckte inte för han, istället sa han till hela skolan att det spökade på skolan och att det var spöket som hade gjort sönder hans skolprojekt. Så han fick mig att framstå som värsta monstret för dem alla, och jag var skolans spöke hela lågstadiet, mellanstadiet och nu under hela högstadiet med.

Han fick alla att kalla mig spöke och att behandla mig som ett också. Däremot var det inte det som var det jobbigaste. Det jobbigaste var att alla lärare började märka allt jag gjorde, absolut Mr. Det var redan då han började straffa mig för det minsta lilla. Och Mr belönade Fåntratten för det minsta lilla. 

Så fåntratten kanske inte var så taskig som jag hade tänkt mig, jag avskydde han så länge men han var verkligen trevlig då när han hjälpte mig. Hur han tog hand om mig och verkade bry sig, jag visste inte ens att han hade empati för en timme sedan. 

Men trotts det så var jag för trött för att tänka på något av de saker som hade skett idag, istället så somnade jag inne i omklädningsrummet.

Efter ett tag vaknar jag upp av en gråtande tjej. Det var hela tjejgänget som var inne i rummet intill, allt som var mellan oss var en gipsvägg och en dörröppning.

Jag ställde mig upp och gick sedan mot dem lite diskret, min huvudvärk hade försvunnit och minna skador hade slutat verka. 

- Jag kan inte fatta att han dumpade mig, bölade en av tjejerna. Tjejen vad minst en riktig mara, en Queen Bee i skolan. Däremot det värsta var att den tjej som grät var även Fåntrattens flickvän.

Jag vart naiv och började tro att han faktiskt dumpade henne på grund av något som hände hos sjuksköterskan. Tjejen fortsatte gråta och klaga, hon berättade nästan allt om deras förhållande. Sånt som jag inte borde fått veta egentligen. Då hon börjar berätta att han hade varit otrogen dagen innan dem gjorde slut.