Sista Dagen

Promenaden hem

Han cyklade iväg och jag såg långsamt hur han försvann i horisonten med sin jacka fladdrande i vädret. Jag bestämde mig för att sedan gå hem, vi skulle förmodligen ändå sluta snart tänkte jag.

Jag gick hem genom byn och när jag gick förbi kyrkan som låg mitt i byn hördes kyrkklockorna. Kyrkornas klockor slog fem gånger som betydde att det var en begravning på gång.

Undra vem som hade dött nu? Funderade jag för mig själv medans jag gick långsamt förbi kyrkogården och alla människor som stod vid en gravkista.

Inne på kyrkogården såg jag några från skolan, några av mina vänner och min bror. Fast jag var så säker på att den människa som liknade min bror inte var det.
Min bror brukade jobba fram till klockan sju på kvällen, och han hade inte sagt något tidigare på dagen om att det var någon han kände som hade dött. Och varför var dem från skolan där? Jag antog att vi hade redan slutat och att klockan då måste varit ungefär fyra.

Så jag fortsatte hemåt. Med långsamma steg och min kropp som dunkade sig framåt. Träden som var längst vägen var både bruna, gula och röda, och vinden piskade sig på trädkronorna och bladen försiktigt åkte av, en efter en. Jag tittade upp mot himmeln och kunde se hur himmelns moln började bli mörka och stora.

- Det kommer förmodligen börja regna snart, viskade jag lite för mig själv och suckade.

Jag var nästan hemma och kunde se det stora vita huset jag bodde i. Däremot ute på gården låg det blad längst grusvägen som lede in till altanen. Jag såg inget ljus i något av fönsterna och började fundera om hela hushållet faktiskt var på den där begravningen.

Jag gick in och kollade mig runt. Jag såg på köksklockan att klockan var halv fem. Och vart lite förvånad men antog snabbt att jag hade sovit halva dagen inne i gympa salen. 

- Hej är ni hemma, jag såg någon som liknade dig... var det enda jag hann att säga innan jag såg en tidning på köksbordet med mitt namn på framsidan.