I will always love you

Spöken

- Tror du på spöken?

Jag satt i skräddarställning i mina bomullstrosor med snobben på och en stor t-shirt med Robert Smiths vackra ansikte på. Hon satt mittemot mig vid köksbordet och jag stirrade upp från mina flingor förvånat. Jag hade inte hört henne sätta sig ner men nu när hon var här blev jag glad. Hon hade varit borta så länge den här gången, det hade skrämt mig.

- Gör du?

- Baby I am one.

I hallen med den gula och brun randiga tapeten stod en stor sliten grön reseväska. Hon hade sin svarta polotröja på sig, den som jag hatade och hon älskade. Hon log ett leende som visade alla hennes vita tänder, ett leende som gav henne rynkor vid ögonen och som tryckte upp kinderna så att ögonen såg mindre ut.

- Varför ler du för?

Frågade jag och tog upp skeden med kalaspuffarna till munnen. Hon reste på sig och gick till besticklådan, hämtade en sked och satte sig sedan vid bordet igen. Hon började äta av mina flingor.

- Jag har saknat dig.

Svarade hon med munnen full med halvt söndertuggade kalaspuffar.

- Vart var du?

Hon tittade ner i skålen, hennes blågråa ögon ignorerade mina. Jag visste att hon inte gillade att prata om vart hon åker, vad hon gör och varför det är så viktigt, men jag då? Hur trodde hon att jag kände mig varje gång hon bara helt abrupt lämnar mig i vem vet hur länge?

Den glada stämningen som varit var nu borta och vi satt knäpp tysta vid bordet. Jag kände hur en klump började formas i halsen.

- Jag har saknat dig med.

Viskade jag fram, men varje ord gjorde ont när jag försökte kämpa emot gråten. Varför var jag alltid så irriterande känslig?

- Jag har inte fått min välkomstkyss än...

Sa hon under ett småflin och så blinkade hon med sina långa ögonfransar. Jag reste mig upp från min plats och vandrade långsamt över till henne, satte mig ner i hennes knä och tog hennes ansikte i mina små händer. Hennes armar virade om mig och gav mig stöd. Min mun närmade sig hennes ljusrosa läppar. När jag såg hennes ögon stängas så backade jag undan och hoppade ut ur hennes grepp. Hon stirrade på mig förvånat och jag log finurligt.

- Måste bara hämta lite o'boy först...

Sa jag retsamt och vände min rygg mot henne för att gå till kylskåpet. Jag hörde henne resa sig och smyga upp bakom mig. Hennes armar letade sig runt mig i en bakvänd björnkram.

- Nova, you little tease.

Hennes händer rörde sig ner för mina lår och en hand åkte sen upp under min tröja.

- You don't see "roomates" do this.

- Inte nu.

Sa jag men hon verkade inte ha hört för hon bara fortsatte. Så tyst kunde jag inte ha varit?

- Cecilia...

Jag försökte vända mig mot henne.

- Mm?

Hon planterade små kyssar upp för min nacke och ner igen till nyckelbenet. Jag svarade henne inte utan gav efter och lät mig känna henne igen. Det hade ju varit så länge. Jag hatade när hon var borta länge.

*****

Jag vaknade av att en tyngd lyftes från sängen och när jag öppnade ögonen såg jag Cecilia klä på sig. Klockan var 5 på morgonen, hon hade aldrig behövt åka så här tidigt förut. Hon tog på sig sina ljusblå jeans och en vit stickad tröja. Jag iakttog henne medans hon sminkade sig, målade sina läppar röda och borstade ut de få tovorna i sitt mörkbruna axellånga hår.