Om jag bara visste

Del 2

När jag kliver in i hallen hemma pustar jag ut. Äntligen helg.

Resten av skoldagen flöt på. Katja nämnde inget mer om festen. Men om jag känner henne rätt så har hon inte gett upp om att jag ska följa med. Klockan är ju ändå bara tre på eftermiddagen.  

Jag tar av mig skorna och hänger upp jackan innan jag går in i köket för att ta ett glas med vatten. Jag lutar mig mot diskbänken och dricker.  Det är så tyst och jag hatar det.

När Viktor levde var det aldrig tyst. Då var det alltid musik som spelades från hans rum eller så hörde man han prata med sina kompisar när han spelade på sin dator. Jag vet inte hur många gånger jag fick banka på dörren för att be honom sänka volymen eller för att prata tystare. Då kunde jag njuta av tystnaden när han inte var hemma. Men inte nu längre.

Jag går upp för trappan till mitt rum. Men stannar utanför dörren till rummet som tillhörde Viktor. Sakta öppnar jag dörren. Det känns alltid som man gör något förbjudet när man går in hit. Viktor hatade när man gick in i hans rum.

Jag låter blicken svepa över hans lilla rum. Allt i rummet är kvar så som han hade det. Fåtöljen som är vänd mot den lilla tvn på väggen ovanför byrån. Sängen. Datorn som står på skrivbordet där även hans keps ligger. Mamma och pappa har inte kunnat göra sig av med något som tillhörde Viktor.

Jag går och lägger mig raklång på hans säng och tittar upp i taket. Jag känner hur tårarna rinner för mina kinder.

”Fan, Viktor.” Säger jag tyst för mig själv och blundar.

”Hallå!” Pappas röst och steg från trappen får mig att rycka till.
Oj, jag måste ha somnat.

”Jessica?”

”Jag är här inne.” Ropar jag nyvaken samtidigt som jag sätter mig upp på sängkanten.

Pappa dyker upp i dörröppningen till Viktors rum.

”Jaså , är du här.” Han kommer in och sätter sig bredvid mig. Han låter blicken svepa runt rummet.

”Det var ett tag sen jag var här inne.”

”Jag går in här ibland. När jag saknar honom.” Svarar jag och pappa ler svagt.

”Ja, ni stod varandra nära. Men jösses vad ni kunde bråka. Ni kunde skrika på varandra så man trodde taket skulle ramla ner.” Pappa skakar sakta på huvudet åt minnet.  

”Sen kunde ni vara sams lika fort igen.” Pappa lägger armen runt mina axlar.

Min mobil plingar till och när jag plockar upp den ser jag ett sms från Katja.

Följ med ikväll! Det kommer bli skit kul. Jag ler mot skärmen. Jag visste att hon skulle fortsätta tjata.

”Var det något roligt?” Pappa tittar på mig.

”Katja. Hon tjatar om en fest ikväll.”

”Ska du inte gå?”

”Jag vet inte..” Suckar jag.  

Vi sitter tysta en stund innan pappa frågar.

”Har det med Viktor att göra att du inte vill gå?”

”Mmm. Efter allt det som hände med Viktor.. det känns bara jobbigt. Jag tänker på er. Ni fick oroa er tillräckligt när Viktor var på sina fester." Jag tittar på pappa som möter min blick.

”Gumman.” Pappa kramar mig hårdare med armen.

”Det har gått ett år sen Viktor dog och sen dess har du mest varit hemma eller hemma hos Katja. Mamma och jag kommer alltid oroa oss för dig, det ingår att vara förälder förstår du. Men det ska inte hindra dig från att ha roligt. Du måste börja leva igen." Säger pappa.  

Jag vet att pappa har rätt. Men tiden efter Viktors död var mina föräldrar förkrossade. Dom grät varje dag och anklagade sig själva för vad som hände.

Min mobil plingar till igen och ett nytt sms från Katja.

”Fan vad hon tjatar.” Suckar jag och pappa skrattar.

”Bäst att du svarar henne då.” Säger han och pussar mig lätt på huvudet innan han reser sig upp. När han är påväg ut igenom dörren vänder han sig om mot mig.

”Ha roligt med Katja ikväll. Med ta det lugnt med alkoholen.” Säger han med ett leende innan han går ner för trappen.

När jag kommer in på mitt rum sätter jag mig på sängen och funderar på det pappa sagt. Tillslut jag tar upp mobilen och ringer Katja. Det hinner gå fram tre signaler innan hennes röst hörs.

”Hej Jess!”

”Jag följer med ikväll.” Säger jag och Katja gör ett högt glädje skrik så jag blir tvungen att flytta telefonen från örat några sekunder.

”Fan, vad kul vi kommer ha!” Säger hon och jag skrattar åt hennes entusiasm.

”Du kan komma till mig om typ två timmar så kan vi göra oss iordning tillsammans och dricka lite.”

”Det blir bra.” Säger jag och ler.

”Du kommer inte ångra dig Jessica. Vi ska ha så jävla roligt!”

Vi pratar lite till innan vi lägger på. Jag går fram till garderoben för att välja kläder till festen. Jag väljer tillslut ett par mörkblåa jeans och en svart off shoulder topp. Och för första gången på väldigt länge ser jag fram emot att gå på fest.