Kära dagbok

Kapitel 7

Fredag 21 Augusti
Kära dagbok
Ikväll är festen, men jag kommer inte att gå. Jag kände inte för det, inte efter jag fick reda på sanningen. Maxwells sanna jag, en player som leker med människors känslor, som krossar allt och alla i sin väg. Jag kommer hålla mig borta från honom. Han är ingen jag vill ha och göra med, tack vare Maya så vet jag nu vem han egentligen är. Han kommer krossa mitt hjärta och just nu behöver jag inte det.
Men nog om honom. Jag beslöt mig för att brygga en kopp te ikväll. Förut brukade jag alltid drick en kopp varje kväll, innan jag skulle sova. Det hjälpte mig att somna. Men efter att pappa gick bort så slutade jag, det påminde mig om honom. Vi drack alltid tillsammans och åt scones. Det mesta påminner om honom.

Igår när jag kom hem hörde jag mamma prata med honom. Hon berättade om flytten, hur hon mår och hur jobbigt allt är utan honom. Jag kan inte göra mer än att hålla med. Du var min klippa pappa, när jag och mamma inte alltid drog jämt så fanns du där för att stötta oss. Att du har lämnat oss känns overkligt, jag kan inte riktigt tro det. Jag vill besöka graven men jag tror inte att mamma orkar det, jag orkar inte åka dit själv. Förhoppningsvis så träffas vi någon dag snart igen, jag skulle göra vad som helst för att se dig en sista gång, att få säga hejdå på riktig. Kära pappa, jag älskar dig och jag saknar dig. Det finns ingenting i världen som jag inte skulle göra för att säga det till dig igen. God natt pappa, jag saknar dig.
——————————

"Hej mamma, vad kollar du på?". Mamma sitter nedsjunken i soffan med en filt över sig. Klockan är elva på kvällen och jag kan inte sova.
"Jag vet inte, något dumt program." Hon ser på mig och sedan på koppen i handen.
"Te?". Jag nickar vilket får henne att le.
"Jag försökte sova, men det gick inte. Så jag gjorde en kopp te, jag tänkte att det skulle hjälpa." Förklarar jag vilket får henne att nicka.
"Kom gumman". Hon lyfter på filten och jag kryper ner bredvid henne. När värmen och tryggheten omfamnar mig suckar jag nöjt. Jag har saknat detta. Hon pussar mig på hjässan och kramar om mig. Hennes fingrar drar hon genom mitt hår.
"Vem är han?" Frågar jag och pekar på tvn. Mamma rycker på axlarna.
"Har du inte kollat på programmet?" Mamma skrattar och skakar på huvudet.
"Han såg ganska bra ut, för att vara gammal". Säger jag vilket får henne att skratta ännu mer.
"Tack för den! Han är nog lika gammal som jag". Hennes svar får mig att skratta. Jag och mamma spenderar hela kvällen tillsammans. Det var länge sedan vi spenderade så mycket tid tillsammans, efter pappa gick bort gled vi isär varandra. Hon grävde ner sig i att fixa den perfekta begravningen och jag stängde in mig på mitt rum men sanningen är att jag gillar att umgås med henne, vi behöver det här, vi behöver varandra. Hon är min mamma och jag är hennes dotter, det är bara vi två nu. Efter en stund känner jag hur ögonlocken blir tyngre och tyngre och tillslut somnar jag i mammas famn.