Kära dagbok

Kapitel 15

Måndag 29 Augusti
Kära dagbok
Klockan är sex på morgonen och det är snart dags för skolan. Jag är så jävla nervös, Sandra var inte glad igår och jag är rädd att hon kommer göra en stor grej av detta, hon är ju trots allt lite dramatisk av sig.  Allt är ju trots allt den där jävla Max fel...
——————————

Jag går genom den långa korridoren, varken Maya, Sandra eller Max har synts till. Första lektionen är biologi, vilket jag och Sandra har tillsammans. Jag är så otroligt nervös att träffa henne efter det som hände igår. Tänk om vi inte längre är vänner? Skulle Sandra säga upp vänskapen med mig även om jag inte gjort något? Jag är oskyldig, allt är Max fel. Han var tvungen att förstöra allt, som vanligt. Jag rör mig mot mitt skåp för att hämta min biologi bok när jag får syn på Max och hans gäng som står en bit ifrån mitt skåp och pratar. Jag öppnar mitt skåp och gömmer mig bakom det för att kunna studera honom. Han är så jävla snygg. Idag har han på sig ett par tajta, svarta jeans som har hål i knäna, ett vitt linne som framhäver hans muskler och ett par vita skor. Runt hans hals hänger ett silver halsband och håret är fixat med gel som vanligt. Shit vad du är snygg.

Han ler mot sina kompisar och på nått jävla sätt måste han ha känt av min blick för han ser upp mot mitt håll. Han ger mig ett leende och jag släpper honom med blicken. Jag tar fram min biologi bok och stänger mitt skåp innan jag rör mig mot lektionssalen. Hjärtat slår hårt i bröstet och jag behöver ta djupa andetag för att lunga ner det innan jag går in i salen. På bänken bredvid min sitter Sandra. Hon håller sin mobiltelefon i handen och ser fokuserat på skärmen. Tyst sätter jag mig bredvid henne men hon fortsätter att se på skärmen.
"Hej." Säger jag i ett försök att starta en konversation. När hon hör min röst så ser hon på mig med ett leende.
"Hej." Säger hon tillbaka och visar mig hennes mobil. En video på någon kille som har tagit av sig tröjan och står och dansar till en låt. När jag tittar närmare så ser jag att det är Max på videon.
"Han är så jävla snygg, men allt han ser är ju hon där jävla Olivia och dig." Säger hon och förvånat ser jag på henne. Mig? Sandra suckar.
"Ärligt nu Alexandra, är det något mellan er? Du vet ju att jag gillar honom så jävla mycket och jag vill ju vara med honom." Säger hon och ser in i mina ögon. Vad ska jag säga? Det är inget mellan oss, men han får det att pirra i min kropp när han ser på mig, när han rör mig och jag vill att han skall vara min.
"Det är inget mellan oss Sandra. Jag gillar inte ens honom, han är ju ett rövhål som Maya sa och är bara allmänt jobbig. Jag vill inte ha något med honom och göra." Mitt svar får Sandra att pusta ut och hennes axlar slappnar av. Känner hon sig lättad?
"Jag är ledsen för igår, jag blev bara så jävla svartsjuk. Du vet ju att jag gillar honom och jag trodde att du gillade honom med eftersom du tittar på honom på det där viset. Han ser ju alltid åt ditt håll, även när du inte tittar på honom." Säger hon och lägger sin hand på min. Hur ser jag på honom? Har jag något speciellt i blicken som jag inte menar att ha där?
"Det är lugnt." Sandra ger mig ett stort leende och en kram innan läraren och resten utav klassen kommer in i klassrummet.