Kära dagbok

Kapitel 8

Söndag 22 Augusti
Kära dagbok
Helgen gick fort, alldeles för fort. Jag träffade Alice i helgen, hon kom hit med sina föräldrar och vi hade det jätte trevligt. Jag har saknat henne som fan och det kändes bra att träffa henne igen. Vi åkte till gallerian och handlade, jag köpte grejer för att fylla upp mitt rum. Bland annat köpte jag lite gröna växter, lampor, en ny säng som är mycket större än den jag hade innan. Ett nattduksbord, hyllor och en byrå. Allt var vitt och ljust trä, för att matcha rummet. Jag köpte även lite nya kläder för att fylla upp min garderob. När vi flyttade skänkte jag en del, mycket av kläderna passade inte och vissa hade för många minnen. Nu är det snart skola, igen. Jag vet inte vad jag väntar mig den här veckan, det återstår att se. Maya, Philip, Tyler och Sandra ska komma över och äta middag ikväll. Mamma uppmuntrade mig.
——————————

Vi står i mitt kök och lagar middag. "Hur var det på festen i fredags?" Frågar jag Sandra.
"Jo det var bra, annorlunda." Svarar hon. Jag ser frågande på henne.
"Vad menar du?" Hon skakar på huvudet.
"Nej, Max betedde sig konstigt. Han var inte alls som han brukar." Hennes uttalande får mig att fundera.
"Konstig på vilket sätt?" Sandra rycker på axlarna.
"Han frågade efter dig". Jag ser chockat på henne. Mig? Sandra lägger ner kniven.
"Har du pratat med honom?" Hennes fråga får mig ur balans.
"Ehm... alltså nej... eller jo. En gång, han åker samma buss som jag." Mitt svar är osäkert och låter nervöst. Sandra ser frågande på mig.
"När då?" Jag rycker på axlarna.
"Förra veckan." Sandra hummar. Hon rör i grytan på spisen som har köttfärs i sig. Vi lagar tacos till middag.
"Hur går det? Vi har dukat. Alexandra, din mamma är så himla trevlig!" Maya kommer in i köket. Jag ler åt henne.
"Maten är klar, kom så äter vi." Vi sätter oss runt bordet allihopa. Mamma slår sig ner vid bordet bredvid oss. Vi äter, pratar och skrattar.
"Så, Ava vad jobbar du med?" Frågar Philip och ser på min mamma. Mamma ler åt honom.
"Jag söker ett jobb faktiskt, jag vad tvungen att lämna det andra bakom mig i New York." Förklarar hon. Philip nickar.
"Hon var sekreterare och personlig assistent för ett stort företag." Säger jag och för en gaffel med grönsaker mot munnen.
"Är det något som du skulle vilja fortsätta att arbeta med?" Frågar Tyler. Mamma nickar.
"Tyler, är inte din pappa ägare av ett företag?" Maya ser på honom. Tyler nickar.
"Jag skulle kunna fråga honom om han behöver en sekreterare, om du är okej med det såklart." Mamma ser chockat på honom.
"O-om det inte är något besvär, så gärna!" Säger hon. Jag sneglar på henne, hon ser glad ut vilket får mig att le mot Tyler. Efter maten ställer jag mig för att lägga in disken i diskmaskinen när Tyler plötsligt kommer ut i köket.
"Behöver du hjälp?" Frågar han. Jag möter hans blick.
"Om du vill får du gärna hjälpa till." Jag räcker honom en tallrik som han sätter in i diskmaskinen.
"Jag glömde tacka dig innan." Tyler ser på mig med en frågade blick.
"För att du erbjöd mamma att kolla upp ett jobb."
"Det är det minsta jag kan göra." Säger han med ett leende på läpparna. Han ställer in den sista tallriken i diskmaskinen innan han stänger den. Hans blåa ögon ser på mig. Jag vet inte hur länge vi står där, med någon meter mellan oss.
"Vet du att du är så jävla vacker." Säger han plötsligt vilket får mig att se chockat på honom.
"Enda sen första dagen, när du kom så har jag velat säga det. Alexandra, du är så jävla vacker." Jag känner mig mållös, jag vet inte hur jag ska reagera.
"Tack Tyler, jag vet inte vad jag ska säga." Han för sin hand och smeker min kind. Han är varm, mjuk och luktar otroligt gott. Gud.
"Du behöver inte säga något, jag ville bara att du skulle veta det."
"Hörni, sluta hångla och kom hit nu. Det är speldags." Mayas röst hörs från vardagsrummet.
"Kom, vi går till de andra." Tyler rör sig in i vardagsrummet men jag står kvar. Vad fan hände precis?