Natten som aldrig tar slut

Hjärtslaget bakom oss

Vi står stilla, de e så tyst att jag hör någons hjärtslag. Jag lyssnar , de är inte Davids, varken han eller jag har några hjärtslag. Jag känner hur jag blir torrare och torrare i halsen. Nu försvann det. Jag kollar på minna händer. Blod?? Jag blir alldeles skakig, i gräset ser jag en man ligga död. En människa. Var det jag som dödade honom?

Jag ser på David, som tittar på den döda mannen framför oss, han ser sedan på mig med förvånade blick. "...Hur..kom en människa.. Hit" säger han oroande. Jag känner hur skräcken sprider säg i kroppen. Tänk om han inte är den enda, dem kanske stirrar på oss just nu, men jag hör inga hjärtslag. " Vad ska vi göra med honom?" Frågar jag " Vi begraver honom. Sedan måste vi berätta för dem andra."

"Vilka andra?" "Jen, de finns fler i huset, om dem kommit tillbaka" säger han med ett leende på läpparna. Jag bara står och e allmänt förvirrad. David tar tag mannen, han har redan ett hål klart , sedan är tar han och lägger över all jord, allt är klart.

Vi är tillbaka vid porten igen. När vi öppnar porten så står de någon där vem var de? Jag tittar på David. Han möter min blick och öppnar munnen" detta är Robin, han hjälpte mig att få hitt dig , elr ja han följde med." Säger han med ett leende. David är så himla snygg jag vill bara ta och kyssa han just nu. Juste han där Robin! Jag vänder blicken mot honom istället för David,jag ser hur han öppnar munnen. "Så ... Hon har vaknat" säger han med ett snett leende.
"Haha.. Nä såklart inte, klart hon har!!" Säger han och håller för munnen för att inte skratta. " Hon är helt fantastisk, hon har två egenskaper. Vad jag vet. Hon är en Skjöld och kan läsa tankar" Robin ser på mig med stora ögon, han riktigt granskar mig . Plötsligt säger han något. " Har hon redan ättigt ?"
Jag tittar ner på mina kläder, en stor mörkröd, nästan vin röd fläck på klänningen. " Robin, vi måste prata"
Säger David. Vi börjar gå inåt. Vi kommer till en annan dörr. "Vänta här Jen, kommer strax" Och så slog han igen dörren.

Jag hör dem igenom dörren. "Dem har hittat oss!" Hör jag David säga. "Vilka?" Människorna!" Hur?!"
"Jag har ingen aning, men Jenny tog han omedvetet , har inte sätt några efter det men vi borde vara mer vaksamma. Hålla vår vakt." Vi måste prata med lyckons,"

Vad menade han med de?