Some horror story's (svenska)

I'll be waiting

Du känner inte mig. Ingen känner mig. Endast Mästaren känner till min existens. Men Mästaren och jag vet allt om dig. Vi besöker alla er, dina vänner, under den avkrängande timmen.

Jag är aldrig där under dagen. Solens strålar tränger min skugg själ och utplåna mitt kött. Mina ben vända sig till aska och mina organ blir damm. Dagtid på ett ställe är natten i en annan dock så Mästaren och jag alltid är ute och reser. Aldrig på ett ställe för länge.

När solen har dött och månen lever igen, kommer jag. Jag ska komma nära upp till dig och andas in doften av ditt liv. Jag lyssnar på dina hjärtslag och andning. Mästaren börjar sedan arbetet på dig, sätta ett finger på din panna och viskade latinska ord. Du hamnar alltid skruva eller skrik. Mästaren kallar dem mardrömmar. Jag vill alltid trösta dig, håll dig nära. Men jag kan aldrig röra, inte någonsin. Mästaren berättar att aldrig röra.

Jag har lärt mig att inte röra. Mästaren skada mig , min hud, mitt ärrade, känsliga hud, har betalat priset. Men ibland kan jag  inte hjälpa mig. När Mästaren inte ser. Jag borsta mina naglar ner dina armar, spåra dina läppar, kamma håret borta från ansiktet. Men min sort dödar din sort, bryter blodkärlen, blåmärken din kropp på mystiska sätt du kan aldrig räkna ut. Jag är ledsen, jag är verkligen det. Jag kan bara inte hjälpa mig. Jag vill visa dig hur mycket jag älskar dig.

När Mästaren och jag är klar med dig, alltid tar jag en souvenir. Vanligtvis är det något litet att du inte kommer att märka saknas, som ett mynt eller en penna, ryckte upp bakifrån Mästaren rygg. Men ibland du inte har väldigt mycket. När det händer, jag tar något annat, med Mästarens tillåtelse förstås. Hår. Naglar. Ögonfransar. En del av dig. Och det kommer alltid att vara min.

Jag hoppas att se dig ikväll. Men om du inte somna, har vi ett problem. Mästaren säger att jag kan inte låta dig se mig. Om du ser mig, kommer vår vänskap vara över. Och jag måste döda dig. Jag vill inte döda dig. Jag vill inte se blod sippra genom dina lakan. Jag vill inte se ditt ansikte som du skriker vid åsynen av mig. Min deformerade hud. Mina ärr. Min kärlek för dig.

Men kanske, innerst inne, bara lite, det gör jag. Jag är Mästarens barn, afterall.

Sov gott, Darlings. Jag väntar på dig.