Ditt hjärta

prolog

Alla drömmer vi om att det ska hända något oroligt. Något som förändrar vårt liv på ett genomgripande sätt. Min bästa kompis Leah skulle till exempel vilja säga adjö till lägenheten och leva lykligt i alla sina dagar på en solig tropisk ö och frossa i kokosnötter och grillad fisk. Min styvbror Danny har siktet inställt på att spela cupfinale med Menchester United och göra det avgörande målet. Och jag vet minst tre tondöva wannabes som ska vinna någon av de stora talangjakten på teve och bli rika och berömda.
Själv är jag likadan. I två år har jag väntat på att den stora förändringen ska ske. Men för mig tar det emot att berätta vad jag väntar på. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är knäpp.
Det jag väntar på är nämligen att någon ska dö. Inte vem som helst - inte min mattelärare MacNamara eller Shannon Walters eller Masher Crombie. Ingen jag känner. Det rör sig om en främling. Han eller hon kommer aldrig att träffa mig - inte ens vet att jag finns. Och även om jag ägnar det mesta av min tid åt att undra och föreställa mig hur han eller hon är kommer jag aldrig att få veta något om personen i fråga. Han eller hon skulle lika gärna kunna leva i ett annat universum.
Så medan jag ligger här, så utmattad att jag inte orkar röra en fena, lever han eller hon sitt liv, gör det där som han eller hon göra hela dagarna och somnar på kvällen, fullkomligt omedveten om att jag finns, att jag är livrädd aoch att jag väntar.
Väntar på att han eller hon ska dö så att jag kan fortsätta leva.