GP ponnyn

Vinstlotten

Jag slår upp ögonen. Den skrikande väckarklockan skär i hela kroppen och jag vill bara krypa ner under täcket, men jag kan inte. Jag vet mycket väl att det är en speciell dag idag. Det är mörkt och kallt i rummet men jag tvingar mig att kliva upp ändå. Klockan visar 7.15. Som 13 åring brukar jag sova längre. Jag smyger ut i köket. Mamma har redan klivit upp och sitter och äter på en smörgås i dunklet i köket.
"Är du taggad?" Frågar hon mig när jag kommer lunkandes förbi.
Jag ler och nickar.
Mamma har plockat fram lite frukost och jag tar en macka och lite juice, sedan går jag ut i stallet.

Zara har precis ätit upp morgonfodret när jag kommer. Hon har sitt mörkröda fleecetäcke från JH Collektion som jag köpt på Hööks. På ena sidan står Skogholms Zara skrivet med snirkliga bokstäver och på andra sidan Rebecka Wilhelmsson. Det är mitt favorittäcke. Jag ser till att hon ser ren och fin ut sedan jag fixade henne igår kväll och sedan tar jag ut henne i gången. Hon får en morot. Jag väntar på mamma och sedan lastar vi.
"Har du med dig allt?" Säger mamma medans hon pillar med knapparna i bilen.
"Japp" säger jag och käkar lite på en banan.

Jag travar omkring på framhoppningsbanan. En efter en går ut och iband kommer det in nya ekipage. Jag hoppar några hinder men känner sedan att det räcker.
Plötsligt sprakar det till i högtalarna.
"Då får Rebecka Wilhelmsson hålla sig berädd för att hoppa 90cm.
Sekunderna innan jag kommer in på banan är nervösa. Jag vet att det inte är någon riktig tävling men jag kan inte låta bli att känna nervositeten i magen.
Vi kommer in på banan och hoppar första hindret, sedan andra och sedan tredie. Alla hindrerna flyter på perfekt.
Därefter hoppar jag en klass till, samma höjd. Det går precis lika bra där, helt felfri och långt över alla hinder.
Jag är otroligt nöjd när vi åker hemmåt. Zara hoppade hur bra som helst och jag gillar henne mer och mer hela tiden.
"Detta är en ponny som kanske kommer kunna gå SM om några år. Hon är bara 6 år och har hela livet framför sig" mumlar mamma när det varit tyst ett tag.
Jag blir överaskad av mammas plötsliga kommentar.
Jag känner hur jag blir mer och mer målmedveten. Jag har dragit vinstlotten. Hon var en missförstådd unghäst som ingen brytt sig om. Och just jag skulle ha turen att hitta henne? Våran resa har bara börjat...

Tack för att ni läste och hoppas ni gillade det😃❤️