Ett rån som gick fel

Del 1 av polisförhöret.

- berätta nu vad som hände. Från början snälla, sa polisen med dom blå ögonen och bruna håret.
Jag tog en klunk till från muggen, tog ett andetag och sa
- jag kom precis innan för dörren till banken. När jag satte mig ner i en av stolarna så kom dom in....
- hur såg dom ut? sa den andra polisen med dom bruna ögonen och det ljus röda håret.
- den ena var lång och den andra var kort....
- Kan du inte beskriva dom mer? Färg på huden, hårfärg, ögonfärg? Sa polisen med dom blå ögonen. Jag blundade och försökte tänka efter hur dom tre männen såg ut
- den ena var lång och muskulös, brunt hår och blå/gröna ögon. Den andra var kort med lite mörkare hy, bruna ögon och kort brunt hår.
Poliserna utbytte blickar mellan varandra. Jag förstod så klart att dom visste att det var en tredje person inblandad i bankrånet. Jag släppte ner mitt blonda hår för att sen sätta upp det igen, han hade en mörk blå ring runt irisen, ljus blått i irisen... Hjärtat började banka lite snabbare. Vattnet rann ner för strupen samtidigt när jag sätter ner muggen på det lilla bordet framför mig. Mina andetag blev lite mer oregelbundet men jag försökte dölja det för poliserna som kollade på mig igen. Den andra polisen med dom bruna ögonen sa
- Kan du beskriva den tredje personen, av ett annat vittne har vi fått reda på att den tredje rånaren höll ett extra öga på dig. Berätta varför?
- Jag kommer inte ihåg hur han såg ut just nu.
- ljug inte!! Du kan åtminstone ge oss information om han är lång, vilken färg på ögonen han har.
- jag skulle aldrig ljuga för en polis, han hade masken på sig hela tiden, vi hade aldrig ögon kontakt med varandra så det var svårt att se hans ögon färg. Jag var bara inställd på att få komma därifrån.
Polisen med dom blå ögonen sa samtidigt som han satte sig på bordet och kollade på mig
- du vet väll om att du kan få vittnesskydd under tiden rättegången och långt fram i tiden om du samarbetar med oss nu. Så du behöver inte ljuga för att du tror det gör så att du inte blir dödad.
Jag kollade ner i bordet och sa
- Han hade blå ögon. Det är det enda som jag minns, och han visste exakt allting om banken. Var Kamran var och vart dom skulle gå.