Änglar finns bara i himlen

Kapitel 2. Nyckeln

Bea tittar busigt på mig och sätter ett pekfinger över sina körsbärsröda läppar. " Lova att du inte berättar för någon," viskar hon och drar iväg mig bort till ett av kapprums hörnen. Jag följer lydigt efter även om jag inte har något val och stirrar nyfiket på Bea. " Och?" Säger jag spänt och väntar på orden.
" Jag tror att jag är kär!" Piper hon och tar ett glädjeskutt upp i luften. Jag skrattar lågt och ger henne en mystisk blick. " I vem?"
Hon tvekar en sekund men ger sedan efter. " Liam," väser hon bredvid mitt öra och plirar nyfiket mot mig med sina stora ögon.
Liam. Killen som är totalt perfekt.
" Jag tror att han tittade på mig förut, omg!" Bea slänger med sitt ljusa hår och fluffar till det med händerna. " Ja, vad kul!" Jag ler uppmuntrande och grabbar tag i min väska. " Ska vi gå till engelskan?" Bea nickar ivrigt och börjar småspringa bort mot trapporna. " Han gillar ju sporter, precis som jag och vi båda har hund! Alltså, vad är det som händer?" Säger Bea högt och slår ut med armarna. " Mmm, men du kan väl ta och prata med honom? Du vet, lära känna honom," säger jag och tar de sista trappstegen i ett kliv.
Bea stirrar storögt på mig och höjer handen som för att stoppa mig. " Wooh! Lugn nu, lilla ekorren, en sak i taget," skrattar Bea, men kan inte dölja den rosiga rodnaden på kinderna. " Hahaha, okej!"
När vi kommer in i klassrummet sitter redan hälften av klassen där som ett par döda zombiesar. Några knappar med sina mobiler, några viskar och några tuggar tuggummi. Vi sätter oss längs väggen och börjar dra fram våra mobiler. " Just det ja! Har du hört att Safir ska ha en fest? Hennes föräldrar är i Australien för att hjälpa till med nåt, så hon har föräldrarfritt! Vill du komma med, hon bjöd mig?" Frågar hon och låser upp mobilen med tummen. " När då?"
" På fredag," jublar Bea och drar bak en hårslinga bakom örat. Fredag. Då ska jag passa Edwin. " Näe, tyvärr. Jag ska passa Edwin då."
Bea gapar med munnen som en fisk och blinkar med ögonen åt mig. " Skojar du? Du är sjutton år och vill hellre passa din fem-åriga lillebror än att gå på fest? Seriöst!" Anklagar hon och låser mobilen igen. " Nej, det är bara det att jag redan har bestämt det, sorry," ursäktar jag mig och skickar iväg ett mess åt Thindra. Hon har inte svarat på mina desperata mess sen i onsdags, och nu är det måndag. Bea suckar ljudligt och stoppar ett tuggummi i munnen. " Vem messar du med?" Frågar Bea och kikar över kanten. Jag vinklar den så att hon inte kan se och svarar trött: " Bara Thindra." Hon himlar med ögonen och spräcker en bubbla så att det ekar i hela rummet. Hon älskar att ha uppmärksamhet. " Så, då börjar vi med dagens engelska lektion boys and girls!"

När klockan är tio över tolv har vi äntligen lunch. Bea och jag är påväg till lunchen när Thindra dyker upp. " Hej! Hur har ni det?" Jag ler och kramar om henne hårt. Hon doftar svagt av lavendel och tvättmedel. Bea nickar ointresserat och fortsätter gå, medan jag stannar och pratar med Thindra. Jag har inte sett henne sen hon var på Kanarieöarna. Hennes ben är perfekt kanelbruna och hon har långt blont solblekt hår. Hennes havsblå ögon ser lite trötta ut, men väldigt friska och krya. " Jag har haft det så bra! Alltså du fattar inte hur jäkla gött mitt liv varit!" Skrattar hon och formar ett hjärta med sina händer. " Jag ser det, lilla fuskis!" Vi både stegar in i matsalen och tar fram mat på brickor. Det är fisk med potatis.
Medan Thindra babblar på om sin resa, sätter vi oss ner vid ett ledigt bord och börjar hugga in. Ibland kan Bea vara på hemska humör, som tillexempel idag. Då surar hon bara för att vi har roligt utan henne, och försöker skratta öronbedövande högt med sina egna kompisar. Löjligt.
När vi är klara med maten ställer vi undan brickorna och går ut för att ta en nypa luft. " Så, vad har du gjort då?" Flinar Thindra och drar fingrarna genom sitt långa hår. " I princip bara varit med Bea, och sen har jag ordnat en fest hemma hos oss." Thindra tittar storögt på mig och gapar med sin rosa mun. " Skojar du? Äntligen har du förstått ordet tonåring!" Thindra klappar henne på axeln och skakar på huvudet. " Det trodde jag aldrig om dig, faktiskt!"
Jag suckar. " Nej, inte en sån fest! Det är en fest för Edwin, han hatar att ha kalas, så han vill ha fest istället."
Thindra sjunker ihop och boxar till mig på armen. " Fan, här står jag och tror att du äntligen har fattat, och så säger du att det är för Edwin!" Hon slår ut med armarna och rycker på axlarna. " Jaja, du är som du är!" Sedan flinar hon och traskar in igen.