Jag tittat mig länge i spegeln och undrar om det här verkligen är det rätta att ha på sig, det är ju ändå sista dagen på Ekebergskolan, sista dagen jag går i samma skola som alla mina bästa vänner. Jag tittar på min lätt bruna kropp som har en tajt vit klänning på den. När jag var i klädaffären så hade jag väldigt svårt att bestämma mig för vilken klänning jag skulle ha, jag valde mellan denna vita som framhäver mina kurvor med urringning, och en lite längre klassisk svart.Båda var så sjukt snygga så jag kunde inte bestämma mig, det slutade då med att jag köpte både. Nu är bara frågan vilken av dom jag ska ha på mig.. Jag slänger en lätt blick mot min skrivbordsstol där den svarta klänningen ligger, sen tittar jag mig i spegeln igen. Ser mitt kastanjebruna hår hänga över mina axlar och sen fortsätta neråt mot min midja,låter mina händer lätt dras igenom det.
-Det är långt.
Jag rycker till och kollar mot dörröppningen där jag nu ser att Lucia står, Lucia är pappas flickvän, mamma dog när jag va 6 månader och pappa har gift om sig och fått ett barn med Lucia, Arvid, han är nu tio år och betyder så otroligt mycket för mig.
-Ja, svarar jag tyst, det är långt, väldigt långt.
- ska du ha på dig det där?
- Jag vet inte, står mellan denna och den svarta, svarar jag medans jag hänvisar henne till att den andra klänningen ligger på skrivbordsstolen.
KAMU SEDANG MEMBACA
Livet som en tonåring.
Cerita Pendek-Hej, jag heter Natalie. Jag stirrar i spegeln och undrar vad jag egentligen håller på med, varför jag ens gör det här. Varför övar jag på att hälsa på dom som jag ska börja i samma klass som.. Det är ju inte en stor deal, ja visst jag flyttar ifrå...
