Hjärtat i sanden

Andra dagen Ska man hoppa?

Vi satt där och åt. Mamma och pappa tittar inte ens på varandra. Tillslut tittade dom på varandra och sa "Ska vi inte plocka i ordning och åka hem?"
"Jo det kan vi väll, eller vad säger du mamma?"
"Jo de gör vi!"
Äntligen var vi glada. När vi gick till bilen såg vi en fiskmås. Det såg ut som om den bara hade ett ben. Det var jätte äkligt. Men när vi hade gått en liten bit till såg vi att den bara hade tagit upp sitt ben. Jag och mamma satte oss i bilen och väntade på pappa. Han skulle bara göra en sak. När pappa kom in i bilen startade inte den.
"Vad väntar du på?"
"Bella vi måste berätta en tråkig sak."
"Okej bara ni inte ska skilja er!"
Mamma och pappa tittade på varandra men sa inget. Jag började fatta.
"Det är sant ellehur!"
Ingen sa någonting. Jag klev ut ur bilen och gick i väg. Mamma och pappa bara satt. Jag gick o gick o gick. Jag gick in i en stor skog tillslut hittade jag inte till baka. Jag blev jätte rädd. Jag tyckte att det lät någonting i skogen. Det kändes som om någon tittade på mig. Jag sprang en bit. Sen såg jag en stor klippa. Jag satte mig på den och tittade ut. Det började bli lite mörkt så det var jätte fint och se alla båtar som var ute. Jag hörde en röst bakom mig.
"Hej, jag heter Gustav. Jag satt här innan. Jag gömde mig när jag hörde något. Det är farligt att vara här ute ensam i din ålder."
Han var snygg och såg väldigt snäll ut.
"Ähheh... Ursäkta mig, varför bryr du dig?"
Han kom och satte sig bredvid och tittade på mina händer.
"Vad glor du på"
"Sorry, du var lite svårare än min flickvän" ,
Det var som en explosion inom mig.
"Har du en tjej?"
"Ja så klart."
"Okej"
"Vad har hänt?"
"Inget" *snyft snyft*
"Inget? Sluta nu jag ser ju att du är ledsen."
"Vad vill du! Låt mig va!"
Jag ställde mig upp!
"Ska jag hoppa eller!"
"Ne.. Va varför?"
"Mina föräldrar ska skiljas!" *snyft snyft*