Hjärtat i sanden

Femte dagen Vem är du?

Jag önskar att han kunde säga något. Jag ville inte bara sitta här och lossas som ingenting. Jag hade känt att någon höll mig till att inte säga någonting där vid huset. Tänk om det spökar! Vad ska jag göra? Sitter jag här med ett spöke?
"Är du ett spöke?"
Jag frågade honom med den snällaste rösten jag kunde. Gustav tittade ner i marken och skakade på huvudet.
"Vem är du do?"
Gustav suckade.
"Jag ska berätta allt fråga början"
Jag satt där och lyssnade när han började.
"Det var efter att han hade dödat mina föräldrar. Jag fick ett erbjudande av en tjej. Hon heter Malina. Hon dök bara upp. Hon var som ett spöke! Faktiskt! Hon dök upp bakom mig när jag satt här. Det var som när vi träffades."
"Så du menar att min föräldrar är döda? Nu!?"
"Nee.. Men hon berättade att när man är nära här går man alltid hit."
"När det har hänt något dåligt med föräldrarna?"
"Ja. Dom gav dig ditt liv."
Jag tittade ner i marken och började tänka.
"Men vem är du?"
"Jag var en helt vanlig o fattig kille. Sen dog mina föräldrar och jag blev ensam."
"Men.. Man kan la inte bara döda en människa på det här sättet? Bara för att dom inte betalade. Det låter sjukt!"
"Ja men det var inte bara därför. Han tyckte att om man inte hade något att hjälpa samhället med skulle man inte finnas. Jag flydde från min familj för att han inte skulle döda mig också tyckte mamma."
Jag fick en tår i ögat.
"Men varför är du här och vad ville Malina?"
Malina erbjöd mig att komma till himlen men mina föredrar eller bli en som egentligen inte skulle finnas men hjälpa andra barn att må lite bättre. Jag fick komma till dig nu. Jag har varit hos många konstigt folk. Men hjälpt dom att må bättre med sig själva. Det är oftast en tränares uppgift."
"En tränare?"
"Ja det är många tjejer som inte mår bra med sig själva. Te.x för att dom är för tjocka, undernärda, fula mm. Och då hjälper en tränare till att få dom att må bättre."
"Så om jag skulle vara tjock så hjälper en tränare mig att bli smalare."
"Nee inte riktigt smalare. Tränaren hjälper dig att må bättre med din kropp."
"Okej men..?"
"Vad är det?"
"Är du en sån som ska hjälpa mig?"
Gustav tittade rakt in i mina ögon och kom närmare o närmare. Och sen kom hans läppar närmare mina.
"Är du rädd?"
Jag skakade långsamt på huvudet. Egentligen var jag faktiskt lite rädd.
"Nee.."
Gustav lurade sig tillbaka.
"Din mormor kommer snart. Vi får vet prata mer sen."
"Jag klockan är ju faktiskt 12:00."
"Tack för att du är så underbar!"
"Tack, det är du också. Men du följer la ned mig i mån bär jag ska åka till pappa?"
"Ja så klart! Jag sviker inte dig. Jag är på stationen vid 13:00!"
Jag gjorde en släng puss till honom. Sen hoppade jag in i bilen.
"Du ser glas ut!"
Jag gjorde en lite hånande blick till henne. Sen körde vi iväg. Jag såg hur Gustav vinkade till mig. Sen bara försvann han. Jag fick ett sms av Gustav
Hej sötis!
Om du behöver något ring bara! Pöss Pöss!<3