Happiness (swedish 1D fanfic)

Kapitel 1

Anledningen varför jag var "tvungen" att ta bort den versionen var för att mina klasskompisar hittade den och jag ville verkligen inte att de skulle läsa den eftersom jag har nästan alla personer som finns med i boken finns på riktigt.

Detta är ingen förnyad version utan samma som innan, dock med nya namn, ifall ni har lust att läsa om den eller någon liknande.

Tack! :)

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Telefonen vibrerade i min ficka och det välbekanta melodin bröt tystnaden. Allas huvuden vände sig mot mig och jag kände hur blodet pumpades upp i ansiktet för att färga det rött.

”F-förlåt!” stammade jag. Till svar fick jag en sträng blick från min lärare - Sture Andersson - som satt och rättade de nygjorda läxförhören. Jag fiskade upp min iPhone och tittade på skärmen: Pappa.

Ååh, han skulle ju inte ringa förrän om en timme. Fast det kanske hade hänt något.

”Kan jag få svara, det är nog viktigt” fick jag fram. Vid detta laget hade vissa gått tillbaka med att läsa i våra geografiböcker och andra tittade från mig till Sture och sedan tillbaka mot mig.

För någon sekund var jag rädd att min ofta sura lärare skulle säga nej, men sedan suckade han och gjorde en gest mot dörren. Jag log tackande och små sprang mot dörren som ledde ut till korridoren. Så fort jag stängt dörren svarade jag snabbt innan pappa skulle lägga på.

”Vad har hänt?” frågade jag oroligt.

”Va, vad pratar du om Hanna?” sa den välbekanta rösten i andra änden.

”Ja, varför ringer du nu?”

”För det var vad vi hade bestämt, eller?” sa pappa förbryllat. Jag suckade tungt. Jag visste redan att jag inte var Stures favoritelever - mest för att jag hatade geografi och därför inte ens orkade försöka göra bra ifrån mig på lektionerna - men jag hoppades på att han inte skulle börja ogilla mig ännu mer och låta det gå ut över mina betyg. Jag hade ju drömmar om framtiden precis som många andra i min ålder.

”Nej, du skulle ju ringa om en timme” sa jag bestämt. ”Jag har geografi för tillfället.”

”Men klockan är ju halv fyra, du slutar väl redan klockan tre?”

Jag suckade igen.

”Pappa, tidsskillnaden! Du glömmer den hela tiden.”

”Oj, sorry.”

”Jag ringer tillbaka när jag slutat, okay?” Jag la på utan att vänta på svar och gick in i klassrummet igen för att fortsätta läsa.

Solen lyste och det var väldigt varmt för att vara i början av april. Både jag och min kompis hade tagit av oss våra jackor och pressat ner dem i våra redan fulla skolväskor. Jag la ner min iPhone efter att ha pratat med min pappa för andra gången inom loppet av 30 minuter.

”Ska det bli kul att åka till Irland?” frågade Jessica nyfiket.

Jag ryckte på axlarna. ”Nervöst. Jag ska ju träffa pappas nya... ehm, tjej?” Det lät så fel.

Jessica skrattade till åt min grimas och stannade. Vi var utanför hennes enorma hus nu. Jag hade alltid varit avundsjuk. Det var inte så att jag inte älskade mina bröder - såklart gjorde jag det - men Jessica hade alltid varit ensamt barn och därför fått nästan allt hon önskade sig. Hennes pappa ägde något stort företag i U.S.A som sålde möbler och han kände fruktansvärt mycket pengar. Även om Jessica hade mer pengar än alla andra i klassen hade sammanlagt så var hon långtifrån bortskämd. Vi hade varit bästisar i snart elva år, ända sedan hon flyttat till Sverige från Kalifornien. Allt började när jag som fyra åring frågat varför vi såg lika dana ut även om hon kom från en annan planet. Det var en av mina bröder som hade berättat med en väldigt allvarlig min att Amerika låg bakom Pluto. Han hade förstås menat att Disneyfiguren Pluto var gjord i Amerika men jag hade tidigare den dagen hört om en planet vid samma namn så jag hade missförstått allting. Det tog faktiskt en ganska lång tid innan jag insåg att Amerika inte var en planet i yttre rymden.