Happiness (swedish 1D fanfic)

Kapitel 2

Jag vaknade upp med solen lysande i ansiktet. Hur fan hamnade jag i min säng? Pappa var knappast så stark att han kunde bära upp mig. Jag satte mig upp i skräddarställning. Ett litet kvidande kom ut när jag sträckte på mig och sedan gäspade jag stort. Det var inte min pyjamas jag hade på mig utan samma kläder jag satt på mig kvällen innan. Jag skyndade mig in i badrummet och kollade i spegeln över handfatet. Sminket var utsmetat och jag suckade tungt. Det tog tjugo minuter att duscha och sminka mig på nytt. Jag drog på mig samma kläder igen och satte upp håret i en slarvig bulle på huvudet. Sedan gick jag ner för att leta reda på lite frukost. När jag kom ner och gick in i köket såg jag en lapp ligga på bordet. Det stod:

Är ute och handlar lite mat, det finns mackor i frysen eller flingor i skåpet över. Ta vad du vill! Hemma runt 12.00.

/Pappa

Det satt en klocka i köket och om pappa hade rätt skulle han vara hemma om en halvtimme. Precis som lappen hade sagt stod det två olika sorters flingor i ett skåp och jag hittade lite mjölk i kylskåpet. När jag hällt upp i en skål ställde jag tillbaka allt där jag hittat det och satte mig framför tv:n. De visade gamla FRIENDS avsnitt. Även om jag redan sett alla säsonger minst fem gånger så kollade jag ändå med nöje på när Ross och Rachel gifte sig. När eftertexterna började rulla hörde jag hur dörren öppnades och stängdes tyst igen.

”Du kan ta det lugnt, jag är vaken” ropade jag.

”Åh, vad bra!” ropade pappa tillbaka. ”Då kan du ju hjälpa mig att packa upp påsarna.” Jag himlade med ögonen men stängde av tv:n och gick ut till honom.

”Jag trodde bara du skulle handla lite mat” sa jag ironiskt när jag såg de tre fullpackade påsarna. Pappa skrattade till.

”Det trodde jag också” var det ända han sa till svar.

”Du föresten, hur kom jag upp till min säng igår?” frågade jag eftersom jag fortfarande inte hade någon aning om hur jag kommit till mitt rum kvällen innan. Pappa kollade på mig med en blick som frågade ifall jag skämtade.

”Kommer du inte ihåg att du gick upp till ditt rum?” frågade han.

”Nej, inte alls” mumlade jag. Pappa sa något som jag inte riktigt hörde men jag orkade inte fråga vad han sa.

Dagen gick fort och innan jag visste ordet var så stod jag och pappa framför familjen Horans gråa dörr. Jag hade tillbringat de senaste två timmarna att göra mig i ordning. Jag hade på mig mina favorit skinnyjeans och ett svart, slappt linne som jag köpt för två veckor sedan. Håret var nedsläppt och plattat medan mitt smink var omsorgsfullt målat för att inte se allt för ”fint” ut. Det var länge sedan jag ansträngt mig så mycket.

Pappa ringde på och jag hörde steg innanför dörren. Det var en kvinna runt 40 års åldern som öppnade.

”Maura” hälsade pappa och gav henne en fransk kindpuss.

”You must be Hanna” sa hon glatt och vände sig mot mig. ”I’ve heard so much about you!”

”It’s really nice to meet you, miss Horan” svarade jag och log stort.

”Oh, please. Call me Maura!” Jag log igen som svar.

”Niall is in the kitchen and helping me a bit. We are almost done” berättade hon.

”Do you need any help?” frågade pappa artigt.

”Of course not. Sit down instead!” sa hon och rörde pappas arm. Det var redan tydligt att dem verkligen gillade varandra. Sagt och gjort. Jag och pappa slog oss ner i en stor, svart lädersoffa som antagligen kostade en hel del. Vid en första anblick kunde man tro att de var ungefär lika rika som många andra men när man tog en närmare titt kunde man urskilja vissa detaljer som tydde på att de hade gott om pengar. Jag blev mer och mer spänd. Mina aningar bekräftades när jag såg den blonda killen komma ut ur köket bärande på tre färgglada skålar som innehöll chips, nötter och dippa. Det krävdes en stor ansträngning att inte hoppa upp från soffan och börja skrika. Eller krama om honom. Istället satt jag kvar på min plats nära armstödet och log mot honom. Det var verkligen Niall Horan! Han såg snygg ut med ett par svarta jeans, en röd hoodie och en vit t-shirt under. Hans blonda hår såg lagom rufsigt ut som om han just kommit hem från en dag på stranden. Jag såg hur hans klarblåa ögon inspekterade mig och sedan gav han ifrån sig ett strålande leende. Jag smälte. Om jag inte skulle suttit ner kunde jag slagit vad om att jag skulle trillat ner på marken. Sedan vände han blicken mot pappa och sträckte ut handen.