Happiness (swedish 1D fanfic)

Kapitel 7

Klockan närmade sig två och jag låg i den stora soffan med tv:n på slagen. Det var någon reality-show som visades i repris. Jag måste ha slumrat till för plötsligt hade det nygifta paret haft något stort bråk om någon som gjort något. Jag försökte inte ens hänga med. Plötsligt knackar någon på dörren och det fick mig att hoppa till. Otäcka bilder på mördare dök genast upp i mitt huvud. Jag rörde mig inte ur fläcken. Personen knackade igen, denna gången lite hårdare. Vad skulle jag ta mig till? Jag tog ett djupt andetag och reste mig från soffan. Hur många mördare skulle knacka på egentligen? Jag öppnade långsamt dörren och där stod till min förvåning Niall, Louis och en medvetslös Harry.

"Eeh, hi" sa Louis. "Can we come in?" Jag öppnade dörren och klev åt sidan utan ett ljud. Niall och Louis hälften bar och hälften släpade Harry och lade honom på golvet en bit in. Jag stängde dörren och stirrade på dem.

"Sorry for coming like this, but I tried to call you. No one answered" förklarade Niall och såg lite skuldmedveten ut.

"It's... it's okay" stammade jag. "I don't really know where my phone is." Det blev tyst men inte så länge eftersom jag inte kunde låta bli att fråga vad som hade hänt.

"Oh, just to much to drink" sa Louis och försökte se oberörd ut men misslyckades.

"It happens to often nowadays" mumlade Niall och fick en sträng blick av Louis. Jag skulle nog inte veta det.

"Is it okay if we stay here until he sober up a bit? We don't want the press to see him like this" frågade Louis.

"Well of course! You can sleep over if you want to. Here is four beds and two sofas" skyndade jag mig att säga, utan att riktigt tänka efter. Varför skulle de vilja sova här? Dumma Hanna. Dumma, dumma, dumma Hanna.

"If you don't mind that would be perfect" gäspade Niall. "I'm so tired." Han tittade på Louis som nickade instämmande.

"Just gonna call the others and tell them to come" sa han och gick till köksdelen av rummet. Jag tittade ner på Harry som låg vid mina fötter och nu snarkade tyst. Jag förslog till Niall att vi skulle flytta honom till en av sängarna. Han nickade och vi bar in honom i sovrummet med två enkelsängar. Niall sa något om illamående och jag började genast leta efter en hink. När jag kom tillbaka med en röd plasthink sov Harry fortfarande. Jag ställde hinken nedanför sängen så att han lätt skulle hitta den ifall han vaknade och behövde kräkas. Jag bad tyst att det inte skulle hända. När jag kom ut i vardagsrummet igen hade Liam och Zayn också anlänt.

"Thank you for letting us stay here tonight" sa Liam.

"Yeah, thanks babe!" pep Louis och kramade om mig. Jag kände lukten av alkohol i hans andedräkt.

"No problems, but you should all go to bed now" sa jag och alla höll med. Det tog ett tag att övertala dem att jag skulle sova i den minsta soffan men tillslut fick jag min önskan igenom. Louis skulle sova i samma rum som Harry medan Liam och Zayn skulle dela på dubbelsängen. Niall fick den stora soffan och somnade nästan direkt. När det gällde kuddar och täcken så fanns det så att det räckte och blev över i en av garderoberna. När jag lagt mig ner och skulle sova så suckade jag av lycka. Jag var nästan glad över att Harry hade druckit för mycket så att de kommit hit. Men jag var fortfarande orolig över honom. Aldrig hade jag sett någon vara så full. Ljudet av Nialls andetag lugnade mig och det tog inte lång tid innan jag också somnade.

En hög smäll och ett förvånat läte väckte mig. Först förstod jag inte vart jag var men sedan kom jag ihåg allt som hänt på kvällen. Jag satte mig upp och kisade mot stället där jag hade hört ljuden.

"Fuck!" muttrade en sömnig röst. Det krulliga håret avslöjade att det var Harry som var uppe och rörde på sig. Jag ställde mig upp och gick bort mot köket. Han låg på rygg med händerna för ansiktet. Jag satte mig på huk bredvid honom.