Kapitel 3
(Niall´s perspektiv)
Vi var på väg till studion när det ringde på min mobil. Okänt vem kunde det vara. Jag funderade fall jag skulle svara eller inte, men kom snabbt på att det kanske var Emily, Emily med de vackraste ögonen jag någonsin sett och det där leendet som fick mig att smälta.
”Ska du inte svara?” frågade Harry och slog till mig lite lätt på armen.
”Ehe… jo” jag klickade.
”Niall här!”
”Haha, svarar du alltid så där i telefon?” Jag hörde direkt vem det var, Emily. Man kunde höra det på hennes skratt, det klingade till så fint jag rös till bara av att höra det.
”Haha, ja man måste ju vara lite annorlunda” skämtade jag.
”Aa, det är sant. Föresten det är Emily”
”Ja jag hörde det” jag märkte att jag log väldigt stort för att alla killarna kollade frågande på mig, men jag vet inte varför jag log så mycket fast det kan ha varit på grund av Emily även fast jag inte känner henne så bra men hon var speciell på något sätt, hur vet jag inte.
”Jaha, jag undrade bara fall du skulle vilja hitta på något, om du vill alltså?”
”Ja det skulle vara jätte roligt, men jag är på väg till studion nu. Kan jag ringa dig efter så kan vi hitta på något då? Det kommer nog ta några timmar”
”Ja det går bra, men då hörs vi. Hej då”
”Hej då” sa jag och klickade. Glad som jag var stoppade jag ner mobilen i fickan och märkte inte att alla kollade på mig med en frågande blick.
”Och vem pratade du med?” Frågade Louis lite nyfiket.
”Det var bara en kompis”
”Man kan inte vara så där glad efter att man BARA har pratat med en kompis.” sa Louis och betonade ordet bara.
”Och dessutom rodnar du” sa Harry lite retsamt efter. Alla killarna nickade instämmande.
”Jag rodnar inte alls!” direkt efter jag hade sagt det så kom jag på att jag hade försagt mig, jag hade bara proticerat mot att jag inte rodnade men jag hade inte sagt emot att Emily var mer än bara en vän fast Emily var ju bara en kompis inget mera…än.
”Så vem är hon” sa Liam seriöst. Så då har vi Liam han är verkligen ”Daddy direction” som alla våra fans sa, jag hade inte tänkt på det för ens nu. Och att alla våra fans visste väldigt mycket om oss var sant, dem visste nästan skärmande mycket. Vissa saker visste inte ens jag om.
Jag visste redan nu att jag inte skulle komma undan med det så det var väl bara börja berätta för dem.
(Emily´s perspektiv)
Han hade sagt ja, han sa att han skulle ringa mig efter dem var klar i studion. Det menar att jag kommer få träffa han idag, jag som bara är ett vanligt fan okej ett fan som hade fått väldigt tur att hamna i samma taxi som Niall, efter det fått hans nummer och nu skulle jag få träffa honom. Nu måste jag bara hem och fixa mig, vad sak jag ha på mig?
Det hade kanske gått en timme sedan jag kommit hem från Kaitlin. Skit Kaitlin jag hade inte berättat för henne om att jag skulle träffa Niall. Jag sträckte mig efter mig mobil och skickade snabbt ett sms.
>Gissa vem jag ska träffa sen? xx Kaitlin<
Efter inte ens en minut kom det ett svar.
>Har ingen aning, säg! xx Kaitlin<
>Haha! okej… Niall!<
>Va! Niall Horan från One direction?!<
>Japp, jag ringde han och då bestämde vi att han skulle ringa efter att dem var klar i studion och då skulle vi hitta på något<
>Men hur fick du tag på hans nummer!<
Juste jag kom på att jag inte hade berättar för Kaitlin om att Niall hade gett sitt nummer till mig när jag träffade honom, jag hade bara visat videon som han spelade in till henne och hon hade blivit jätte glad och hade inte pratat om något annat än det på hela kvällen. Jag knappade in ett svar.
>Han gav det till mig efter att han kysste mig på kinden<
Liksom att jag inte hade berättat att Niall hade gett sitt nummer till mig hade jag inte berättat att han hade kysst mig på kinden.
>Är du seriös? Och du har inte berättat det för mig?!”
>Förlåt:(<
>Det är lugnt men jag måste gå nu vi hör sen. xx<
Några timmar senare
Det ringde på min mobil, jag tog snabbt upp den och kollade vem det var och på skärmen stod det med stora bokstäver NIALL. Jag vart bara glad och varm inombords när jag såg hans namn hur skulle det då gå när jag kommer att träffa honom? Jag klickade snabbt och sa.
”Hej, det är Emily” Jag sa mitt namn även fast han visste att det var jag, det kändes bättre så.
”Hej, det är Niall!” Även fast att jag inte kunde se honom så vet jag att han log.
”Hej” fan jag sa hej igen det hade jag ju redan sagt, hur dum kan man vara. Jag hörde att han skrattade lite och det var troligast åt mig, att jag sa hej två gånger.
”Vad gör du?” frågade han.
”Inte så mycket”
”Okej men vi är klar i studion nu, vill du hitta på något?” Aaaaa!!!, jag ville bara skrika ut min glädje även fast jag visste att han skulle ringa och vi skulle hitta på något, men jag vart bara glad av att han sa det så att det inte var jag som hade drömt det.
”Ja självklart, vad ska vi göra?”
”Jag tänkte mig middag och film, vad säger du?”
”Det blir jätte bra”
”Okej vad bra, men jag kan komma och hämta upp dig om en timme. Går det bra?” Om en timme det skulle jag hinna göra klart mig på.
”Ja det går bra” Jag berättade var jag bodde eller jag sa en annan adress som inte låg så långt borta från min men det såg mycket finare ut där för att jag ville inte att Niall skulle veta vart jag bodde, jag skämdes för mycket.
Niall skulle komma och hämta upp mig om en timme. Jag gick till min garderob och tog fram det jag skulle ha på mig, det vart en vanlig vit långärmad tröja, svarta jeans och vita converse till det. Jag ville inte vara för uppklädd men ändå inte ha typ mjukis byxor på mig.
En timme senare var jag klar och tog min väska över armen, när jag öppnade dörren så vart jag i chock tillstånd, varför? var det ända jag tänkte.
A/N
Såååå, kapitel 3 är uppe. Komentera och klicka på VOTE knappen så gör ni mig jävlig glad:)
