(Emilys Perspektiv)
Dagen efter min och Nialls date vaknade jag av att jag fick ett sms.
>Morning beautiful<3 Hoppas du hade roligt igår, det hade jag:) Är ledig idag, skulle du vilja träffas? xx<
Åå bara ett sms från honom och hela jag blev glad.
>God morgon<3 Hade det jättebra igår:) Ja visst det skulle vara roligt, xx<
>Vad bra, är du klar om en timme så kommer jag och hämtar dig? xx<
>Vi kan väl bara träffas där? Starbucks om en timme? xx<
>Ja visst okej, ses där, xx<
Jag började med att duscha sen klädde jag på mig, sminkade mig och fixade håret.
Jag tog på mig ett par svarta jeans en vit t-shirt och mina docs. Håret flätade jag ihop på ena sidan och så sminkade jag mig som vanligt, consiler, puder, mascara, ögonbrynen och så lite färga på kinderna.
Jag öppnade dörren från mitt rum så tyst som möjligt för att inte väcka mina föräldrar. jag gick från mitt rum igenom vardagsrummet där min pappa låg och snarkade som alla andra mornar. Jag gick så tyst jag kunde och precis när jag skulle uppna dörren så knakade det till i golvet och min pappa vaknade.
"Och vart tror du att du ska?" Sa han högt till mig.
"Jag ska ut och träffa en kompis, jag kommer hem om några timmar" sa jag snabbt och skulle precis öppnade dörren igen när han stoppade mig.
"Nej det ska du inte" sa han, även högt denna gång.
"Jo, det ska jag"
"Nej, du ska inte gå någonstans!" Han kom närmare och tog ett hårt tag om min arm.
"Släpp mig!"
"Nej, sa jag ju!"
Jag kunde känna sprit lukten som kom ifrån honom, jag vet inte hur mycket han har drukit men så här mycket har han nog aldrig luktat.
"Men släpp mig! Bara låt mig vara!" Jag försökte att komma loss från hans hårde grepp men han höll bara i ännu hårdare.
"Håll käften!" skrek han till mig. Han höjde sin vänstra han och slog till mig på min högra kind. Jag ramlade ner på marken och bet mig i läppen för att inte börja grina, jag var så van med att han slog mig varje dag nu så jag visste precis vad som skulle hända efter det.
Han skulle stå och vänta på att jag skulle resa mig upp och slå till mig ännu en gån, men efter dem första gångerna så hade jag lärt mig att om jag låg kvar på golvet så skulle han tröttna och gå därifrån.
Efter en stund så hörde jag hur han gick bort från mig och la sig i soffan igen, någon sekund senare så hörde jag höga snarkningar.
Jag ställde mig upp och skyndade mig ut ur husen och fort till en gränd där ingen kunde se mig. Jag tog upp min mobil och kollade var klockan var, jag skulle ha träffat Niall för 20 minuter sedan. Jag tog upp kameran på mobilen och kollade på mig själv, jag var rätt röd och skulle troligen få en blåtira. Jag tog upp min smink väska och tänkte över det så bra som möjligt
När jag kom in genom dörren till Starbucks så kunde jag se Niall sitta längst in i caféet med mobilen i handen. jag gick emot honom och när jag var några meter från honom så kollade han upp och mötte mig i en kram och pussade mig sedan på den högra kinden. Jag försökte att hålla masken för han kom nära där jag hade som ondast. Som tur var så märkte han inget.
"Hej, förlåt att jag är sen" sa jag och log.
"Nej, det är lugnt" han log. "Vill du ha något att dricka, jag kan gå och köpa till dig"
"Eh, ja en latte?"
"Okej, kommer snart"
Jag satte mig ner och tog upp mobilen igen för att kolla om man såg att jag var röd i ansikte på grund av det som hände förut. Man kunde se det rätt tydligt, jag undrar varför Niall inte kommenterade det.
När han kom tillbaka så gav han mig min dricka och satte sig mitt emot mig och log.
"Vad har hänt i ditt ansikte?" frågade han försiktigt, nästan som att han skämdes över hans fråga.
"Åå, eh... jag ramlade" sa jag och log, ramlade? seriöst, sämsta förklaringen någonsin.
Han kollade på mig och jag kunde se på långa vägar att han inte trodde på vad jag sa. Jag kollade bort så han inte kunde se mig i ögonen.
Efter en stund så svarade han.
"Åå, okej"
----------------------------------------------
(Nialls perspektiv)
Efter att vi hade suttit på starbucks i några timmar och bara pratat och lärt känna varandra bättre så bestämde vi oss för att gå hem.
"Ska vi gå hem till dig eller mig?" Frågade jag henne.
"Dig?" Hon kollade på mig frågande.
"Okej"
Vi bestämde oss för att gå eftersom det inte var så långt. Det enda jag kunde tänka på var hur hon sagt att hon hade ramlat och det inte var något annat på grund av hennes ansikte, man kunde se på långa vägar att någon hade slagit henne, men vem? Vem skulle göra något sånt mot henne?
----------------------------------------------
Kapitel 6 är uppe, hoppas ni gillart.
Vad tycker ni om att Emilys pappa fick vara med lite?
Tror ni Niall kommer att få reda på att det var Emilys pappa som hade slagit henne?
----------------------------------------------
Vote/Kommentera/Dela
