I Mina Drömmars Spår

I gräset

Ellis

Det kändes som en evighet innan länsman och hans kompanjoner kom.

Länsman och 7 av hans poliser har med sig ett besked. De går och tittar i varenda skrymsle och vrå. De går in i stallet och i ladan. De ville komma in i huset, men då sa Andersson i från. De bestämmer sig för att gå  runt i hagarna och titta. Det är då de fann honom, en helt främmande man som bara ligger bara där i gräset. Död.

Ellis mår plötsligt illa och blir alldeles vit i ansiktet. Andersson går för att  hämtade lite vatten åt henne.

Konstapel Lund står framför Ellis med en barsk blick.

"Får jag fråga Ellis. Vem är det här? Vad är detta för man?"

"Jag vet inte. Har aldrig sett honom tidigare. Har ingen aning om hur han kom hit."

"Nå," säger konstapel Lund. "Han har ju dött på ditt torp, säkert att du inte sett honom tidigare?"

"Nej säger jag. Jag har aldrig sett honom tidigare, jag vet inte varför han ligger i gräset hos mig. "

Konstapel Lund kliar sig lite på hakan och säger:

"Du måste medge att det verkar lite märkligt att du först är i kontakt med rallaren som dog vid trädet och nu hittar vi en död man i din hage."

Andersson harklar till och rätar på ryggen efter att han gav Ellis glaset med vatten.

"Förlåt konstapeln men jag måste nog få ett ord. Ni sa själva att Ellis nog inte var misstänkt för mordet på rallaren. Om hon nu hade tagit kål på denna man, skulle hon nog inte kommit för att be mig om hjälp. Då hade hon nog bara grävt ner honom i jorden. Tror inte konstapeln det?"

"Jo det har Andersson nog rätt i men i sådana fall är alla misstänkta. Alla måste höras."

Konstapel Lund börjar bli lite svettig i pannan. Ellis som nu hade hade lugnat sig lite frågar försiktigt:

"Det är varmt ute. Får jag bjuda på lite saft?

Det är välkommet.

Då hon öppnar dörren kommer Fido utspringandes. Han tycker att det är orättvist att han ska vara inne när det fanns så mycket folk ute att hälsa på.

Ellis kom strax ut med saft och lite kakor. Konstapel Lund sitter med djupa veck i sin panna.

"Ellis, denna man, såg du möjligtvis honom på dansen i lördags?"

"Nej inte vad jag vet. Men jag gick ganska tidigt. Jag ville inte vara kvar för de blev så onyktra och det började bli stökigt och en massa bråk. Jag hade ju en bit att gå hem."

"Ja, det är konstigt men jag känner inte igen honom heller. Jag får höra med Eskil Martinsson i morgon. Han kanske vet om det saknas någon rallare.