I'll take care of you

Kapitel 3

Madeleine's perspektiv

Under hela lektionen sitter jag bredvid Leon, de flesta sitter och kollar äcklat på honom men jag bara bitch blickar dom tillbaks. När lektionen är slut väntar vi tills alla andra sprungit ut ur klassrummet och går lugnt ut ur biologisalen. Dagen fortsätter bra, och när dagen är slut suckar jag utmattat för mig själv.
Leon's perspektiv

Nu är dagen slut och jag är både glad över att jag inte behöver träffa Hampus mer idag, men å andra sidan vill jag inte att den ska ta slut, imorgon kommer säkert Madeleine hata mig som alla andra, tänker Sorgset jag för mig själv.
-vill du följa med hem? Frågar hon plötsligt
Jag kollar mig bakom axeln men ser ingen, jag? Frågar jag blygt och pekar på mig själv.
- haha ja du, ser du någon annan här?
Säger hon och skrattar ett gulligt klingande skratt.
Snabbt tittar jag ner i marken och känner den spräng röda färgen ta över mitt ansikte. o om jag få år... Stammar jag fram, - det är klart du får säger hon samtidigt som ett litet flin placeras på hennes läppar, hon tar tag i min arm och drar med mig hem till sig.

När vi kommit hem till hennes hus sätter vi oss ner i hennes säng, det uppstår en lång pinsam tystnad mellan oss men avbryts snabbt av att hon slår på tv'n som står på hennes skrivbord.
När vi börjar tröttna på tv'n sitter vi och pratar om hur vidare jag mår och hur hon mår,
Får jag fråga dig en sak? Frågar jag försiktigt. - absolut säger hon och tittar glatt på mig med sina ljusblå ögon.
Ehmm kan du hjälpa mig? Frågar jag skakigt, - med vad? Säger hon osäkert.
Ehmm, säger jag men pustar ut, jag skulle så gärna vilja vara nöjd med mig själv.och jag skulle bli glad om du lär mig att inte vara så jävla töntig hela tiden och känner att jag blev lite väl arg på mig själv, så jag tittar upp, men ser att det inte gjorde henne något. - men gubben då! Såklart, men jag förstår inte varför du vill det, du är perfekt som du är,
- snnn ällla... Säger jag och börjar skaka "faan Leon att du alltid ska börja gråta, nu kommer hon tycka du är ett jävla freak"
Hon säger inget men drar in mig i sin famn och stryker sin hand lugnade på min rygg.

Madeleine's perspektiv

Shh ssh viskar jag och tar tag i hans ansikte, såklart att jag hjälper dig om det är det du vill säger jag lite oroligt med tanke på att detta kanske inte alls går som han tänkt sig.
-
-
-
///////////////
Detta är bara början mina kära läsare...

Sry för jätte kort kapitel, kommer längre nästa gång lovar😘