I'll take care of you

Kapitel 2

Beep -beeep beeep!
Stressat öppnar jag ögonen och tittar ogillande på väckarklockan, snabbt trycker jag på snooze och ställer mig upp på mina vingliga ben. 08:30 är klockan, shit tänker jag för mig själv, " försenad första dagen i skolan? Bra jobbat Madeleine " tänker jag för mig själv och slår mig hårt i pannan.
Jag springer in i badrummet och sätter på duschen, där står jag längre en planerat. När jag kommer ut från duschen torkar jag håret och sedan sätter Jag upp mitt långa blonda hår i en hög tofs på huvudet, jag väljer kläder lite snabbt, idag blir det ett par tajta vita jeans och en grå mysig hoodtröja. När jag kommer ner ser jag mamma sitta vi köksbordet med mackor och mjölk uppdukat framför sig.
Hej gumman är du taggad inför skolan idag?
- nja fast jag är väldigt nervös.
-det kommer gå så bra så! Säger hon lite överdrivet glatt, jag tror hon kommer på sig själv att vara lite för exalterad för hon ler ett stelt leende tillbaks. Efter frukosten beger jag mig ut i höst kylan med mina vita Nike air och en Raglady väska slängd över min axel påväg till busshållplatsen.
När bussen väl kommer stiger jag på och nästan allas blickar vänds mot mig när jag går mellan alla sittplatser till en plats lite längre bak, plötsligt känner jag att sätet trycks ner lite och jag kollar snabbt på tjejen som precis satt sig bredvid mig. Hejsan du måste vara ny här jag heter Melanie säger hon och kramar mig lite löst, först undrar jag om hon skämtar men sedan kramar jag henne lika löst tillbaka, -hej jag heter Madeleine säger jag snällt tillbaks
- åh vilket fint namn!
- tack så jätte mycket ditt med säger jag så intressant jag kunde, resten av buss resan satt jag och Melanie och pratade om allt och inget. När vi klev av bussen precis utanför skolgården känner jag fler och fler blickar bränna i nacken, men jag bryr mig inte visst lite irriterande kan det ju vara men men, när vi går in i skolan försvinner Melanie direkt, "aha helt ensam viskar jag tyst för mig själv, när jag går igenom korridorerna känner jag väldigt snabbt att jag inte kommer hitta till rektorns kontor så jag frågar första bästa jag får tag i, ursäkta?
- va? Säger personen lite irriterat.
Jag tittar upp på personen som visar sig vara någon sorts badboy. - ja ursäkta men skulle du kunna hjälpa mig med att hitta till rektorns kontor?
Han kollar ner på mig och flinar han borde minst vara typ 1,83 och jag är ca 1,70 - men absolut ska jag hjälpa dig sötnos säger han med ett brett flin på läpparna, - kalla inte mig sötnos! Säger jag en aning för kaxigt
- oj här har vi en liten bitch ibland oss säger han med händerna uppe i luften, du kommer ihåg mig som Hampus lilla fröken säger han med en bitchig röst.
Jag får nog och går därifrån, men direkt när jag tagit mina första seg känner jag ett hårt grepp om min arm som drar mig tillbaka till där jag precis stod, -men va i säger jag utan att fortsätta när jag ser att det inte är Hampus som står framför mig - ursäkta för honom men rektorns kontor ligger runt hörnet där borta säger han vänligt och pekar mot höger hörn - tack säger jag och ler vänligt sen går jag självsäkert bort till rektorns kontor, när jag går känner jag hur de flesta kollar på min rumpa så jag vänder mig om och skriker vad fan glor ni på? De flesta vänder bort blickarna med en rödflammig färg på ansiktet medan andra bara står och flinar.
När jag kommer in i rektorns kontor får jag mina böcker och skåpsnyckel, sedan går jag i korridoren till mitt skåp och lägger in alla böcker, sedan tar jag en titt på mitt schema och ser att jag har biologi om 15 minuter ungefär, jag tar ut en anteckningsbok och min biologi bok, sedan beger jag min färd till biologi salen. När jag har gått en stund helt vilsen igenom korridoren ser jag hur det står en klump med människor runt något, jag går nyfiket fram och tittar vad som händer, där framme ser jag en pojke ligga ner på marken samtidigt som Hampus står över och sparkar honom i magen. Snabbt släpper jag allt jag har i händerna förundrad över hur ingen annan kan göra något åt detta som sker precis framför ögonen på dom, jag trycker mig förbi alla människor som står och skrattar och pekar, när jag kommer fram till dom två pojkarna tar jag tag i Hampus ryggtavla och trycker in honom i väggen och sparkar honom mallen benen, allt tystnar när jag ser in i killen som ligger på golvet's ögon. Jag skiter i det och sätter mig bredvid honom och tar av mig min hoodtröja så att jag bara sitter i linne och byxor jag binder tröjan runt magen som blöder. Förskräckt kollar han upp på mig, jag ler osäkert tillbaks men mer hinner jag inte fören jag får en spark i bakhuvudet allt blir suddigt för 3 sekunder men sedan flyttar jag undan pojken som sitter framför mig och ställer mig upp mitt i mot Hampus, jag går fram till honom sakta och slår han riktigt hårt över kinden men han visar ingen smärta, han hån ler och så viskar han i mitt öra "du vill så ha mig" jag boxar han i magen och denna gången får jag till ett riktigt bra slag så nu blir han medvetslös och jag ler triumferande till mig själv, alla nyfikna ungdomar går nu chockat iväg och nu har dom fått sig ett nytt skvaller ämne. Jag kommer på mig själv med att sitta och stirra ut i tomma intet när jag kommer ihåg pojken bredvid mig. Jag kryper fram till han - herre Gud mår du bra?!
- t aa ck säger han men hackande tänder.
Nej det gör du inte det ser jag på dig
Svarar jag oroligt
Skamset tittar han ner i marken, tack mumlar han. Jag lyfter upp hans ansikte ingen fara säger jag medans jag avfyrar ett stort medlidande leende.
Jag hjälper han upp och han knyter sakta upp tröjan som jag nyss knät fast vid hans mage, - nejnej behåll den du behöver den mer en vad jag gör säger jag och ler prövande mot honom
Tacks säger han lite lugnare nu och tittar upp mot mig med röda kinder,
"Söt" tänker jag för mig själv, jag drar in honom i en kram han inte förväntade sig, jag heter Madeleine säger jag långt, - jag heter Leon säger han ännu lägra om de ens är möjligt, trevligt att träffas Leon säger jag med en lugn kärleksfull röst, han ler lite tillbaka med flammande kinder.

Leon's perspektiv
Vilken lektion har du nu? Frågar hon mig med samma vackra leende som förut - ehnm biologi tror jag,
Skojar du? Det har jag ned säger hon hur glatt som helst. Jag förstår ingenting vem skulle ens vilja vara ned mig men skulle ens vila röra mig?
Tänker jag sorgset för mig själv hon värkar mörka det, - mår du bra?
- varför bryr du dig om mej?
Säger jag utan att svara på hennes fråga, - varför skulle jag inte bry mig om världens sötaste och snällaste människa? Kallade hon mig söt? Hon måste hålla in världens kräkreflexer just nu. Vill du att vi går tillsammans till klassrummet? Frågar hon misstänksamt - Mmm svarar jag blygt och jag känner hur mina kinder fångar upp det spräng röda färgen igen. "Varför måste du alltid rodna, jävla missfoster" tänker jag för mig själv.
Som tur är märker hon inte och ler triumferat åt oss hon drar upp mig från golvet och tillsammans går vi mot biologisalen samtidigt pratar vi om allt mellan himmel och jord.

-
-
-
-
Hoppas ni tycker om det ni läser😘 låt mig gärna veta igenom en kommentar eller skicka gärna meddelanden på kik💕💘
Izabelle.foooer
Heter jag där, ses i nästa kapitel❤️