Anorexia

Hur Allt Började..

Allt var som vanligt fram till att mina närmaste kompisar första dagen som vi började 9:an började prata om sin vikt, hur feta dem hade blivit, hur alla killar hatade dem för de (trodde dem ja alla killar tittar ju på dem, de var ju redan som pinnar).
Först tyckte jag bara att det var strunt prat, sen efter ett tag, sa dem de så ofta så jag faktiskt började tänka på att jag nog behövde gå ner lite men bara några kilon.
Jag åt mindre men åt fortfarande lika ofta efter en vecka hade jag bara gått ner 0,5 kilo!! Jag slutar äta nästan helt, min enda tanke var "jag kan ju bara börja äta igen när jag är nöjd" så skulle de inte riktigt bli.
De enda jag åt på en dag var en äpple och lite vatten, en gång i veckan även sallad med typ en halv skink bit (om ens det). Sen tränade jag 2 timmar varje dag! Lärarna började märka att jag skippade maten, att jag hade  börjat gå ner i vikt och att de gick fortare och fortare. Sjuksyster kom in en dag Och hämtade mig från en lektion för att väga mig, jag ställde mig på vågen 45kilo! Herregud vad tjock jag är jag måste verkligen gå ner.
-herregud du har ju gått mer 10 kilo! Hur mycket äter du på en dag? Sa skolsyster
- ett äpple, ett glas vatten och en gång i veckan en sallad med en halv skinkbit. Svarade jag
-de gör måste du sluta med, jag ringer dina föräldrar!
När jag kom hem från skolan, satt mina föräldrar vid matbordet, de bad mig komma, de sa åt mig att om jag inte började äta igen skulle jag bli inlagd inom nån månad! Jag blev rädd men tänkte inte mer på det, jag var ju så tjock! Jag fortsatte son alltid. Jag gick ner ytterligare 10 kilo nu väger jag 35 kilo, alla tycker jag är så smal och pinnig men när jag ser mig i spegeln ser jag bara en fett kossa. Jag orkar inte lika mycket längre men tänker inte mer på det förens.....

Då var första kapitlet av min nya bok klar, jag kommer inte sluta med skräckisen, de kommer komma upp uppdateringar från båda böckerna så både den här och "förföljd" kommer fortsätta.

Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni vill