Första dagen gick mest ut på att de skulle lära sig vilken patient jag var, jag fick ta av mig tills jag bara stod i underkläder så dem kunde kolla hur mycket man såg av mitt skelett och deras miner såg inte så lovande ut... jag fick ställa mig på vågen och där stod 19 kg! Men som vanligt såg jag mig själv som typ 80kg eller nåt. Vi gick till matsalen där dem kollade på en våg hur mycket mat jag skulle behöva få, de var jätte mycket, jag åt inte ens hälften. Sen gick jag till mitt rum och packade upp. Jag hade alltid med mig ett anteckningsblock som jag skrev ner allt mellan himmel och gjord, den har jag än idag kvar, dagarna på BUP såg likadana ut. På lördagar fick föräldrarna komma och hälsa på, en gång var jag på mitt rum när dem kom, jag försökte springa till dem men kom inte långt innan jag föll ihop, jag tog mig upp och bestämde mig för att gå istället. De fick vara med när jag åt, den här gången åt jag hälften. Eftersom alltid nån var runt en fick man aldrig chansen att spy upp det så ångesten fanns kvar. Mamma, jag och pappa satt och spelade kort och hade jätte kul, det fick mig att tänka tillbaka på när jag var frisk. Vi brukade alltid Spel kort förut.
På kvällen för dem hem och jag gick och la mig.
Nästa dag for vi alla till en park och hade med oss all mat, maten var välmärkt så de visste vem som skulle få vad och hur mycket, så de inte gav fel. Jag och en till tjej hade ungefär lika mycket, jag hade lite mer, vi var de som hade mest. I parken hade vi det riktigt trevligt, vi kunde ju inte springa omkring så mycket men roligt hade vi!
När vi sitter där i parken ser jag min kompis, jag ropar, hon kommer fram och kramar mig, hon blev nästan rädd när hon ser hur smal jag hade blivit (tyckte ju inte jag), hon ss åt mig att det är farligt att äta så lite, vi pratar ett tag tills hon måste gå, jag börjar prata med dem andra, sen fortsätter jag äta, jag åt en fjärdedel ungefär och sen gick vi tillbaka. Vi satt i allrummet och spelade kort när det var en tjej som föll ihop....Då var det här kapitlet slut, förlåt för dåligt kapitel men kom inte på så mycket, hoppas ni gillade det iallafall
Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni vill. Nytt kapitel kommer lite då och då, ska FÖRSÖKA få upp varje dag
VOCÊ ESTÁ LENDO
Anorexia
DiversosJag är 15 år, mina närmaste vänner har börjat prata om sin vikt, att de borde gå ner ett par kilo, jag kanske också behöver det?